han stannade, att Herder i morgon icke har tid till någon? promenad, emedan han skall skrifva på sin predikan till söndagen. Vid dessa ord kastade han pröfvande blickar på Herder, som nårmade sig, och på Caroline, som blef qvarstående på vågen, och på hans låppar lekte ett leende, som för dem båda skulle varit mycket betydelsefullt, om de mårkt det. — Det glåder mig, att engång få höra er såsom predikant, och åfven edra våninnor hår skola infinna sig i kyrkan. Det år 10: de söndagen efter trefaldighetsdagen och jag år högst nyfiken att få håra hurul ni behandlar texten om Jerusalems förstöring och dervid visar er såsom filosofisk och antropologisk forskare. — Skulle jag kunna predika annat ån hvad som direkte angår menniskorna? frågade Herder. Hår i verlden rör oss egentligen ingenting annat, ån det som år verkligen menskligt. Alla mina predikningar äro helt och hållet menskliga. — Uvad menar ni dermed? frågade mamsell Ravanell. — Io, att tala om det som är vär sanna bestämmelse här i detta och i ett annat lif, att framstålla menniskornas egentliga, herrli