Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1852, sida 2

svenska yachten Sverige, kapten Niclas Beckman, samt den ryktbara Åmerika, Lord de Blaquiere, R. V. V. C., hvilken berättelse bär prågeln af att till alla delar vara tillförlitlig, Håraf inhåmtas, att den beståmda tåflingssumman icke var 400 utan endast 100 guineas, likasom att vadet icke erbjöds af vinningslystnad utan af begår att få tillfålle utråna hvad skonerten Sverige förmådde i snållsegling i bredd med det ryktbara Amerika. Till denna summa måste kapten Beckman nemligen stråcka sine offerter, då de mindre, som af honom gjordes, icke af den andre kontrahenten ansågos betåcka kostnaderne i och för en profsegling. Enligt den kontrahenterne emellan tråssade öfverenskommelse skulle täflingen ega rum den 9 under förutsättning af viss vindstyrka, men annars inom den 13. Med anledning håraf låt Ryde-ängbåtskompaniet placera ett af sina ångfartyg, -Her Mojesty på stationen, för att åtfölja de täflande på deras bestämda tur, neml. från Ryde till fyrskeppet -Naboch vidare rundt om ett fartyg, som skulle stationeras 20 mil rått i lowardt, passerande det på styrbordssida, och så tillbaka till Ryde, styrande emellan Ryde Pier och en farkost, som skulle förtöjas utanför Pierhufvudet. Fredagen före den beståmda tåflingsdagen hade Sverige en kappsegling med yachten Wilcfire, i hvilken den förra segrande och allmånna tankan var, att Sverige var ett snabbseglande fartyg och en svår motståndare som icke var att narras med. Påföljande dag lemnade Sverige Cowes med en tilltagande bris och intog sin bestämda plats vid Rydes Pierhufvud; men till allas stora fårundran förklarade sekreteraren för yachtklubben, till hvars afgörande de närmare bestämmelserna blifvit öfverlemnade. att tåflingen icke kunde ega rum, enår det icke kl. 11 f. m. blåste en 7 knops bris. De svenska herrarne, åtföljde af några mån af facket (scientific gentlemen), ätervände då ombord på Sverige, och företogo en kryssning emot Nab, som lemnade ett tillfredsstållande resultat, då fartyget nåra vinden gjorde 9 knop 2, samt undan vinden 11 knops fart, hvilket torde visa att det verkligen blåste 7 knops breez. Måndagen intråffade och Sverige afgick ånyo till sin station vid Ryde, men måste återvånda, når det tillkånnagafs, att vinden icke var stark nog; och förhållandet var verkligen då, att vinden på iutet sått var så favorabel för tåflingen, som föregående lördag. I den engelska artikeln, från hvilken vi hemtat förestående notiser, insinueras starkt, att Sverige förlorat på att tåflingen icke företogs, såsom ursprungligen var beståmdt, lördagen den 9, och detta förhållande tadlas. Betråffande sjelfva tåflingen yttrar sig slutligen det engelska bladet ordagrant, i öfversåttning, som följer: -Tisdagen lystade-Sverige ånyo ankar vid Cowes och afgick till Ryde, och som det då blåste en ypperlig bris företogs kappseglingen enligt tråffadt aftal och utföll till fördel för Sverige på touren ut, i det den kom 8 minuter före vid omseglingen af den stationerade farkosten, oaktadt en nachdel vid sjelfva asgåendet af 5 minuter, tillfölje deraf att tvenne kuttrar just gått till ankar och hindrade Sverige i dess afgående. På återvågen måste begge fartygen kryssa, och vadet vanns af Amerika, som hade fördel af brisen ånda till målet, hvaremot Sverige föll i stiltje en och en half mil derifrån, och lyckades icke att uppnå stationen förr ån 26 minuter efter Amerika. Vi hafva hört af dem, hvilka voro ombord på Sverige, att de, då kanonen afskjöts vid Amerikas framkomst, ansågo sig kunna hafva hunnit fram till målet på 5 minuter om brisen fortfarit. Det år icke något tvifvel underkastadt, att denna yacht, om den blir försedd med passande master och med segel, som stå vål, skulle besegra Amerika —— I Den dagen måste vi fira, och jag bjuder er nu på —