Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1852, sida 1

— — — — — — r— —— — ——— drag och hållning, och ansigtets välbildade profil meddelade blicken i de bruna ögonen ett uttryck af klokhet. Den åldre framstållde mera den utvecklade, af lifvet bepröfvade qvinnan, hvaremot den yngre liknade den af yttre lifvet ånnu skonade, sig blygt utvecklande jungfrun, med en karakter af omedveten, barnsligt lycklig oskuld. Den åldre var geheimerådinnan Hesse, den yngre hennes syster, Caroline Flachsland. — Båda sutto vid fönstret, sysselsatta med broderi. -— Den yngre hade en fjerdedels timme varit tystare ån vanligt; med stilla oro, som hon bemödade sig att dölja, kastade hon sina blickar då och då utåt gatan eller på pendylen på konsolbordet, och i hennes bråst tycktes råda en kånsla, som uppfyllde henne både med salighet och ångest. Småningom råkade hon i fullkomlig sjelfförgåtenhet, hvarunder hon låt den högra handen hvila overksam på arbetet, men aldeles ovillkorligt lade den venstra på det beklämda bröstet. Geheimerådinnan märkte det icke, emedan hon icke såg upp från sitt arbete. — Nu slog tornklockan tvenne slag. — Skulle icke krigsrådet tillika med sina vänner hemta oss klockan fem? frågade plötsligt den åldre systern.