Frågan om en förbättring i organisationen af Götheborgs stads bevakning. Hos magisiraten och stadens ålste ligger för nårvarande under behandling ett årende, hvars vigt för staden föranledt oss ait begåra del af handlingarne i målet, för att i vår ringa mån söka utreda frågan. Den rörer en ganska genomgripande förbättring i stadens bevakning. . Förhållandet år, såsom enhvar stadsbo har sig vål bekant, att vi f. n. icke hafva en enda sammanbunden bevakningskår, till skyddande af medborgares såkerhet till lif och egendom samt uppråtthållande af god ordning, utan att vi till detta åndamål hafva icke mindre ån tre sårskilta kårer: Polisen, nattbevakningen och den s. k. stadsvakten, att icknämna garnisonen. Stadsvakten består, utom en korpral såsom befål, af 44 man indelta soldater ifrån Säfvedahls hårad, hvaraf hålften hvarannan månad vistas i staden på tjenstgöring. Denna tjenstgåring består hufvudsakligen uti att hålla vakt vid jernvågen, rådhuset, packhuset samt stadshåktet. Nattbevakningen åter består af 52 man väktarehvilka nattetid patrullera på stadens gator under befål af 4 srotmästare och en befälhafvare. Polisbevakningen slutligen består af 46 konstaplar, under befål af 2 öÖfverkonstaplar och 2 kommissarier. Frågan år nu att förvandla dessa olika bevakningskårer till en enda, på så sått, att i stållet för rotesoldaterna och nattbevakningen poliskåren skulle utvidgas med så stor styrka, att icke blott de förutnåmnda kårernas alla åligganden blefve derigenom fyllda, utan åfven ett nu saknadt våsentligt tillågg till poliskåren (neml. en spanande polis) dermed kunde erhållas. Huru detta kan låta sig göra, och det utan all ökad tunga för staden, har poliskammaren visat uti ett vål genomfördt och motiveradt förslag, hvilket nu ligger under stadens öfriga auktoriteters pröfning. Saken är nemligen den att rotehållarne i Säfvedahls härad inkommit till härvarande magistrat med begäran att få, i stållet för att hålla manskap, erlågga vakansafgift af 50 rdr bko per man, till stadskassan. Rotehållarne motivera denna begåran med det vigtiga skålet, att då soldaterna, som hvar annan månad hår tjenstgöra, måste hafva sin egentliga hushållning på landet, hvar och en vid sitt torp, en del på 2 å 3 mils afstånd från staden, kunna de under den månad de åro på vakt, icke hålla sig med ordentligt Jagad mat, utan lefva för det mesta af torrföda jemte brånvin, hvilket i allmånhet har den inverkan på kroppskonstitutionen, att en karl knappast hunnen mannaåldern år tilllifskrafterna förstörd. Poliskammaren tillägger härtill, med erkännande af rigtigheten i rotehållarnes skäl, att äfven soldaternas moralitet måste lida på dessa ståndigt återkommande skiljsmässor från hemmet, hvilket måste utbytas emot kasernen, med dess alltid skadliga lefnadssått. Hvartill kommer, att då kåren icke har annat befål ån underbefål, som består blott af en korpral, kan svårligen någon verkligt god disciplin bildas och bibehållas. Alla dessa stora olågenheter torde svårligen kunna hjelpas, då de, så att såga, ligga uti sjelfva sakens natur, med mindre hela kårens vaktgöring i staden afskassas. Men skulle de åfven kunna förekommas, så anmårker poliskammaren ganska rigtigt, att stadsvakten såsom militårtrupp icke vidare förmår uppfylla sin beståmmelse, ty ensam år den naturligtvis numera, sedan staden blifvit så betydligt utvidgad, för fåtalig att kunna vidmakthålla ordning på gator och torg nattetid; icke heller kan den med någon verklig fördel förenas till samverkan med en sådan kår, som sednare tiders erfarenhet visat vara till nattbevakning åndamålsenligast.