Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1852, sida 1

———— ——— B—— Denna sråga våckte den yngre så hastigt ur hennes drömmerier, att geheimerådinnan slog upp sina ögon, och då hon såg sin systers kinder rodna, frågade hon med deltagande: — Hvad fattas dig, Caroline? — Jag erfor en så besynnerlig känsla af ångest, svarade hon förlågen och började hastigt sysselsåtta sig med sitt broderi. — Tro mig, Caroline, du tager dig alltför litet motion; når du icke har något hushållsbestyr för dig, så sitter du fördjupad i dina böcker. — Det år verkligen rått vål, att herr Herders nårvaro gifver oss tillfålle till tåtare promenader och äfven lockar dig ut från det hår stillasittande lifvet. Caroline motsade icke denna uttydning på hennes ångest, utan blickade tyst ned på sitt arbete. — Det år likvål bra mårkvårdigt, fortfor geheimerådinnan, att man så hastigt kan vånja sig vid en aldeles fråmmande person; det år icke mer ån fyra dagar sedan vår vån Merk presenterade Herder för oss, och redan nu har hans sållskap blifvit ett behof både för mig och min man. Men han år också en högst utomordentlig menniska. — Ja — det år han, sade systern lifligt. — Min man har också öfverenskommit med