Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 oktober 1852, sida 1

tortyr tvingades till bekännelser, och den 5 Maj halshöggs såsom förrädare. Hans öden hafva af många försattare blifvit dramatiskt bearbetade, ibland andra af Manzoni i sorgespelet Il conte di barmanolas. (Milano 1820.) Philip Maria Visconti (1412—1447) var den båsta och den sista af det för Milano så olycksbringande huset Visconti. Philip Maria ågde ingen son, utan blott en åkta och en oåkta dotter. Den förra vid namn Valentina, var förmåld med hertig Ludvig af Orlans, densamma som låt mörda Johan af Burgund; den andra, Bianca Maria, hade till gemål milanesaren Franz Sforza, hvilken, efter sin svårfaders dåd, och efter någon strid med hertig Carl af Orläans, den nyssnämude Ludvigs son, samt med tyska kejsaren Fredrik III, som ville indraga Milano såsom ett ledigblifvet rikslån, verkligen lyckades att, med Milanesarnes samtycke svinga sig upp på milanesiska thronen och göra den årftlig inom huset Sforza.