Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 oktober 1852, sida 1

CE 2 na venber. Så framt dennas förhandlingar leda till det resultat, att en förändring bör ske i styrelseformen, kommer beslutet derom att förelåggas folket till stadfåstelse. Den lagstiftande församlingen skall sedan blifva sammankallad får att granska valsedlarnes giltighet och kungöra resultatet af omröstningen. Således kommer kojsardömet att enligt all sannolikhet utropas redan i år. Endera d. 2 eller 20 December betecknas som dagen får denna vigtiga tilldragelse. Senatens förhandlingar komma troligen icke att räcka länge, då beslutet redan på förhand år uppsatt, och om utgången af folkomröstningen kan icke något tvifvel vara rådande. Den enda fråga, som måhånda kan gifva anledning till någon ovisshet år om den nya kejsaren skall kalla sig Louis Napoleon I eller Napoleon IlI, eller med andra ord, om han skall betrakta sig som kejsare, endast och allenast i kraft af folkets suverånitet, eller som kejsare, i kraft af årftlighetsprincipen stadfåstad genom folkets omröstning. Dock kan det knappast betviflas, att den senare titeln: Napoleon III kommer att antagas. Ingenting år naturligare ån att nu det ena ryktet aflåser det andra, om den nya författning, om allmånna rösträttens afskaflande, om ett kejsargardes uppråttande, om pressens dde, om partiernas hållning vid den nya omröstningen o. s. v. men alla dessa rykten äro så svåfvande och obeståmda, att det kan vara mera ån tillråckligt att endast hafva antydt deras tillvaro. Parisiska nationalgardets chef, general Lawoestine, har i en dagorder lofordat nationalgardets hållning vid prins-presidentens intåg. Antalet af samtliga på Bonspartes våg till Elysee uppresta åreportar utgjorde 21. Le Pays har nu sått omdöpa sig till le Journal de V Empire. Bonaparte har frigifvit Abd-el Kader emot krigsministerns och de öfrige högre officerarnes råd. Efter sin vana förteg han sin tanka ånda till sista ögonblicket och underrättade krigsministern om att exemiren skulle befrias först ett par minuter, innan han besökte denne i Amboise. Då prinsen kom till slottet i Amboise låt han förestålla sig Abdel Kader och förkunnade honom slutet på hans fångenskap i följande ord: Abd-el-Kader! Jag kommer för att meddela er att ni år fri. Ni kommer att föras till Brussa i sultanens stater och erhålla af den franska regeringen en årlig pension, motsvarande er förutvarande rang. Ni vet, att er fångenskap i lång tid förorsakat mig mycket bekymmer, emedan den oupphörligt påminte mig om, att den regering, som föregick min, icke hade hållit sitt löfte till en olycklig motståndare; men i mina Ögon kan intet vara mera förödmjukande för ett stort folks regering, ån att till den grad tvifla på sin makt, att den sviker sitt ord. Ädelmodet år alltid den bäste rådgifvare, och jag år öfvertygad om, att ert vistande i Turkiet icke skall störa lugnet i våra afrikanska besittningar. Er religion lärer, lika så vål som vår, att man skall underkasta sig försynens skickeiser. Herrskar Frankrike nu i Algier, så år det blott, emedan Gud så velat; franska folket uppgifver aldrig denna eröfring. Ni har varit Frankrikes fiende, men derför erkånner jag dock dat mod, den karaktersfasthet och det tålamod, hvarmed ni burit