Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1852, sida 2

Löroåmnena borde blifva: kristendom (på sått ofvan år nämndt) svenska språket, skrifning, råkning, naturkunnighet, historia och geografi, och först sedermera något af de lesvande språken. Handarbeten, andra ån slätsöm, klådessöm och något broderi, borde totalt försvinna, samt tillsälle till kroppsåfningar och gymnastik (minst 2 timmar om dagen) nödvåndigt förenas med skolan 3). Vi hafva fållt, det medgifves gerna, vårt omdåme temligen kathegoriskt; men man kan icke tala med omsvep och svåfvande fraser, då öfvertygelsen år varm, och ssken år af vigt. Hafva vi misstagit oss, så emottaga vi gerna råttelser. Vi befara dock, att vi icke gjort det, och anhålla blott till sist få såsta uppmårksamheten derå, att våra anmårkningar icke tråssa hvarken skolans lärare eller föreståndare 4), sör hvilka vi hysa all möjlig aktning, utan de allmånna fördomar och falska begrepp, hvaruti de, liksom de flesta andra menniskor, synas ånnu vara fångna. Atti någon mån göra en bråcho på dessa sördomar och våcka de ledandes uppmårksamhet på fel, som böra och lått kunna afhjelpas, och hvarigenom den Kjellbergska skolan, med sina goda tillgångar, skulle kunna blifva en mönsterskola, med de alldra vackraste resultater, — detta och ingenting annat har varit afsigten med denua uppsats. Måtte den icke lemnas utan allt afseende, 3) Huru litet man tillförene tånkt på barnens helsa och fysiska utveckling, visar sig deraf, att man icke ens varit betänkt att skoffa barnen ett bad om dagen. Först i sednaste år hafva i Stockholms badbus för fruntimmer blifvit inråttade. 4) Aldraminst kan det hafva varit vår mening, att rigta någon anmärkning emot skolans utmärkta föreståndarinna, hvars outtröttliga, moderliga omvårdnad om eleverna icke behöfver det offentliga losordet, för att med tacksamhet erkånnas och vårderas. a n ——