Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1852, sida 2

den skola, som efter honom fått sitt namn, gjorde han det utan allt tvifvel i den ådlaste och frommaste afsigt. Hela mannens lefnad och karakter båra vittne derom, att det hår icke var meningen att genom en rik donation skaffa sitt namn ett minne och beundran, utan att göra ett för medmenniskor nyttigt verk. Att hans tankar vid detta tillfålle vånde sig till uppråttandet af en flickskola, vittnar om både hjerta och förstånd, om insigt af ett tidens behof, och nödvåndigheten att i någon mån försona den oråttvisa, som under så många århundraden blifvit begången, då samhållena vidtagit många stora åtgårder för mankönets uppfostran, men föga eller intet vårdat sig om qvinnornas. Först i aldrasednaste tider hafva, till följd af Englands och Amerikas föredömen, sannare begrepp börjat göra sig gållande om qvinnans skällning och beståmmelse i lifvet. Man har börjat tånka sig henne såsom en hel personlighet för sig, med alla de ökade både pligter och råttigheter, som detta ord innebär, och icke blott såsom ett bihang till mannen. Med dessa sannare förestållningar om qvinnans våsen och beståmmelse, hafva också fordringar höjt sig på undervisningsanstalter åfven för hennes råkning. Vid sednaste riksdag våcktes motion om inråttandet af 30 flickskolor i olika delar af landet. Hvad staten ej ansåg sig kunna göra, har en utmårkt enskild person gjort, (fru Jenny-Lind-Goldschmidt) som nyligen till detta åndamål skånkt en stor del af sin förmögenhet. Men detta allt tillhör den sednaste tiden. Då J. Kjellberg redan för 26 år sedan grundade sin skola, visade han sig dermed vara före sin tid. Huru han tånkte sig åndamålet med sin stiftelse synes af följande vackra yttrande i gåfvobresvet: LTilll afbjelpande af en långre förd skälig klagan, att icke för slickan, såsom för gossen, gifves någon publik och beständig uppfostringsoch bildningsanstalt, har jag, till tacksam åminnelse af min oförgåtliga hustrus, Maria Elisabeth Flygares beprösfvade dygd, oskrymtade karakter och saliga åndalykt, anslagit 33,333 rdr 32 sk., att efter min dåd, en tidpunkt, som troligen icke år sjerran, af min qverlåtenskap anvåndas till uppråttande af ett fruntimmers seminarium i Gåtheborgs stad, till förmån för detta i så måtto vanlottade kön, att der undervisas i allt hvad flickan, för att beredas till en kunnag, sedig och vål utbildad samhdllsmenniska, god maka och from husmoder, har nödigt att låra och veta, hvartill må råknas språk och vetenskaper, allehanda nyttiga och prydliga sruntimmersslöjder, mussik, teckning m. m. Men framförallt bör en sann chrislendom och en lefvande gudsfruktan först och fråmst inplantas, hvarförutan det menskliga lifvet med allt sitl vetande ej år annat, ån bara flärd och fåfänga. Dei synes häraf huru sannt och allvarligt stiftaren tånkte sig sitt mål. Hans skola skulle blifva en kristlig uppfostringsanstalt, att bereda flickan till en kunnig, sedig och vål utbildad samhåällsmenniska, god maka och from husmoder— Beklagligen ingick den gamle sedermera i några specialbeståmmelser, vid hvilka han ej insåg, att de icke fullt inståmde med denna stora, allmånna uppgift. Så yttrade han: Från ett så beskaffadt låroverk vågar man hoppas att dygdiga och kristliga guvernanter med tiden skola kunna utgå till deraf i behof varande herrskapshus annorstädes i riket.På grund af dessa ord har den Kjellbergska stiftelsen nu blifvit gjord till en uppfostringsanstalt för s. k. guvernanter-. Men har fåstat sig vid detaljbeståämmelsen, så att man glömt det stora målet. Låtom oss undersöka detta ämne litet nogare. Det gisves få kall, till hvilka qvinnan i allmånhet år så egnad, som till lårarekallet. De stora dygder, som detta kall fordrar, nemligen mildhet i förening med allvar, tålamod, ihårgiohef sielfunnoffring. äro dvgder. som oftare