Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 oktober 1852, sida 2

Rättegångsoch Folissaker. En engelsman, tandläkaren A. J. Bazier, jemte artilleristen vid 9:de batt. n:o 58 Stark och f. d. artilleristen J. S. Stark voro hos poliskammaren tilltalade för det de sistlidne Thorsdag å Östra Larmgatan slagit sins emellan. Vid målets upprop i går infunno sig endast tandläkare Bazier och en af Starkarne, förre artilleristen, hvilka berättade, Bazier, biträdd af hr baron Oxenstjerna i egenskap af tolk, att då han jemte en bekant, nu till vittne åberopade sjökaptenen John Mason, kommit gående på en af gatorna här istaden, möttes de af tvenne karlar, tilltalade Starkarne, hvilka skjutit en handkärra för sig. Vid det Bazier skulle passera förbi desse personer, hade de, påtagligen med afsigt, vändt kärran emot Bazier, så att denna, innan Bazier hunnit vika åt sidan, kommit in på Baziers ben. Häröfver uppbragt, vände sig Bazier till båda Starkarne med frågan, om deras mening vore att köra öfver honom ; men då frågan, som framställdes på engelska, blef obesvarad, tillsporde Bazier dem om de kunde tala engelska, hvarpå de istället för svar sprungo fram emot honom, dervid artilleristen Stark med en äkta svensk örfil och dito sparkning på benet på så eftertryckligt sätt besvarade frågan, att Bazier ragglade tillbaka och säkert fallit i gatan, om icke hans sällskap, kapten Mason, stått bakom honom och tagit emot honom. Bazier, icke mindre resolverad, högg då genast med sin käpp efter den som tilldelat honom örfilen, men ville det sig icke bättre än att f. d. artilleristen Stark stack fram näsan, så att han istället för kamraten fick deröfver uppbära glaget. Stark medgaf väl att han kört kärran på Baziers ben, men af våda förstår sig; hvaremot han förnekade att i öfrigt hafva förfördelat Bazier. Sedan åberopade kapten Mason på aflagd ed intygat riktigheten af Baziers berättelse, frikändes denne senare från allt ansvar i målet, men beslutade poliskammaren i afseende på artilleristen n:o 58 Stark, att utdrag af undersöknings-protokollet skulle öfversändas till chefen för Kongl. Götha artilleri-regemente, på det att Stark måtte blifva befordrad till välförtjent straff för sitt öfverdåd. En syndare vid namn Johan Fredrik Nordell var i går uppkallad till poliskammaren i påstående om ansvar för det han idkat olaga handel med något kram, bestående af knappar, rakknifvar och andra småsaker. Och då han erkände förseelsen, samt tillförne för enahanda öfverträdelse erhållit varning, fällde poliskammaren honom, med stöd af föreskrifterna i kungörelsen af den 27 Augusti 1827, om förbud emot oloflig gatuhandel, att böta 3 rdr 16 sk. bko eller undergå 8 dagars fängelse i stadshäktet, dit han genast nedfördes, såsom nöjd med utslaget, men utan bötestillgång. För tredje resan stöld straffade manspersonen Carl Johan Fredrik Lindström, hvilken helt nyligen bit återkommit efter utstått fästningsstraff, kunde icke länge hålla sina krokiga fingrar. Han stod nemligen för några dagar sedan inför polisens skranker tilltalad för olofligt tillgrepp af ett segel och en flagga, tillhörige handelsbetjenten J. A. Andersson och tagne från dennes i vallgrafven liggande båt. Sedan flere personer, deribland 3 eller 4 af de uslaste gatnymferne, blifvit hörde och intygat att Lindström innehaft ifrågavarande persedlar, remitterade poliskammaren sistlidne gårdag målet till stadens rådhusrätts brottmåls-afdelning, samt förordnade, att Lindström emellertid skulle förvaras i länshäktet, derifrån ban troligen kommer att transporteras till fästning, för att der qvarblifva i bela sin återstående lifstid, som kan blifva lång nog, enär han nu endast är 23 år gammal. För fylleri bafva under loppet af denna vecka varit tilltalade och af poliskammaren fällde till ansvar omkring 80 personer, af hvilka största delen varit landtboar. De flesta af dem hafva äfven blifvit bötfällde för buller och oljud å gata. För minuteringsbrott hafva varit tilltalade 25 personer, dels handlande och krögare och dels lönnkrögare; af dessa hafva 13 blifvit fallda till ansvar, några för femte och sjette resan. Hunzjagten fortfar ännu, ehuru den på sednare dagar betydligt aftagit. Antalet af de hundar som till den 18 dernes blifvit upptagne uppgår till 380 st.