Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 oktober 1852, sida 2

artikel Folkröstens redaktör uppträdde säsom predikant och religionolärare, påminnande dervid om den tyska folkberättelsen, deräfan uppträder såsom prest. Protesten är undertecknad af 110 sabriksarbetare, skräddare, skomakare, instrumentmakare, gjuteri-arbetare, jernhårare, kortarbetare, guldoch silfverarbetare, sidenvåfvare, smeder, murare, snickare, bagare, bokbindare, timmermån, vaktmåstare m. m. Den lyder som söljer: Uti det så kallade ersättningsblad för tidningen Folkets Röstt, som Lördagen den 2 denues utkom, har boktryckaren Frans Sjöberg låtit införa en adress till arbetsklassen, som undertecknade och utan tvifvel lika med oss hvarje hederligt sinnad arbetare icke kunnat läsa utan harm och förtrytelse. Herr Sjöherg som nyligen varit dömd till en månads fängelse för sina smädliga utfall mot en enskild person, har uti nämnde adress icke allenast uttryckligen benämt det honom öfvergångna ansvar såsom ett Åvåld och en förföljelse för det han försvarat mensklighetens sakk, utan äfven föregifvit, att de folksamlingar, som under några aftnar för ett par veckor sedan ägt rum på gatorne här i hufvudstaden, skulle varit tillställde af arbetare för att ådagalägga sitt deltagande för hans person och för att protestera mot det förmenta våld, ban undergått, samt slutligen, såsom vore han en nationens man, aflåtit en formlig tacksägelse till det arbetande folket hvilket han kallar sine vännerk, för de mångfaldiga prof af tillgifvenhet och deltagande. som dessa folkklasser både i landsorten och inom hufvudstaden under fängelsetiden skulle bevisat honom, Icke nog härmed; han har ock uppställt en jemförelse mellan de obehag, som träffat honom, Sjöberg, i egenskap af författare till smädeskrifter, och de lidanden, dem Jesus Christus undergått. fvertygade, som vi äro, att det arbetande folkets sak, ehuru den i många fall vål behöfver bebjertas, likväl ingenting vinner genom det sätt, hvarpå den föres af en sådan sjelftagen målsman, som boktryckaren Frans Sjöberg, och att jemförelsen mellan dennes genom eget förvållande ådragnasstraff samt de lidanden, dem Han, som genom hela sin lefnad var en föresyn för menniskoslägtet, undergått, innefattar en hädelse, som måste väcka ovilja och afsky; anse vi det för ett behof och en pligt, att offentligen afsäga oss all andel i förenämnda tacksägelse och protestera emot den martyrgloria, hr Sjöberg derigenom försökt att tillegna sig på sanningens bekostnad. Stockholm den 2 Oktober 1852.