Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 oktober 1852, sida 1

Styckegods. Teckenspråk hos Indianerna på nordamerikanska prairierna. På de ofantliga slåtterna, hvilka stråcka sig från Mississippi ända till Klipppergen, sammantråffa många indianstammer antingen på ett fredligt eller siendtligt sått. Oftast tala dessa sårskilda stammar aldeles olika språk, hvarför ock hvarje prairie-indian år noga hemma i teckenspråket. Äfven de köpmän som resa Öfver stepperna känna detsamma, och en af dem, J. J. Cooper från S:t Louis, har för några månader sedan gifvit allmänheten nårmare upplysning öfver detta sått alt göra sig förstådd. Vi meddela hår några profbitar deraf: En Nordamerikanare eller i allmänhet en hvit betecknas ef åe flesta prairie-indianer på det sått, att de fara med Öppna handen tvärt öfver ögonbrynen. De vilja dermed antyda, att personen bår hatt. Siouxstammen har samma tecken, med den skillnad att de hålla handen knuten. En Fransman betecknas af Sioux sålunda, att de med bredden af handen fara Öfver munnen, liksom skure de med en knif. En Spanior eller Mexicanare antyda de med att de stryka sig ölver läpparna, liksom för att vika upp mustascherna. En man, som kan höra, men icke vill. Man för högra pekfingret till högra Örat, och venstra pekfingret från det andra örat, för att antyda, att hvad som kommer in genom. det ena örat, går ut genom det andra. En gammal man. Men knyter ihop handen, och vrider den så att insidan kommer utåt, går sedan med