elden, att man kunde hindra den att gripa vidare omkring sig. Alla de brandskadade tillhöra samtliga den fattigaste folkklassen. Från borgmåstaren Fougstad och polismåstaren Morgenstierne utgick redan följande dagen till allmånheten en uppmaning till sammanskott åt de genom branden aldeles utarmade och husvilla. Dels för försnillning af statens egendom och dels för bedrågligt förhållande hafva, genom kommissionsdom, arme-intendenten F. W. Meilender och depot-förvaltaren O. C. Glöersen hvardera blifvit dömda till 6 år och 1 månads straffarbete, samt sina embeten förlustiga; -Stadshauptmand N. I. Ytterborg dömdes åäfven sitt embete förlustig. Dessutom skola de tvenne förstnämnda jemnte afl. handlanden och kaptenen vid Christiania borgerskaps infanterikorps A. Berghs efterlemnade bo ersåtta staten för 6924 alnar munderingsoch distinktions-klåde samt för 663 alnar fångklåde, utom en mångd mindre, men dock betydliga ersåttningar för råttegångskostnader o. s. v. I anledning deraf att Mormonerna, hvilka i synnerhet husera i Smaalenenes amt, icke efterlefvat föreskrifterna i lagen af den 16 Juli 1845, hvarigenom fri, offentlig religionsöfning blifvit i Norge medgifven dissenters eller sådana, som bekånna sig till den kristna religionen, utan att vara medlemmar af statskyrkan, har ofvannåmnda amt den 8 dennes låtit utgå ett cirkulår, innehållande de i samma lag föreskrifna vilkoren för en dylik fri religionsösning. Hvad kallelsebrefven för de i Norge vistande Mormonernas embetsmån betråffar, har man dessutom ingen garanti för underskrifternas åkthet, hvarför i afseende på nyssnåmnda sekt den strångaste uppmårksamhet iakttages. I slutet af förra månaden gjordes inbrott i tvenne kyrkor i Norge två på hvarandra följande nåtter. Det mårkvårdiga håri år det, att tjufvarna qvarlemnade några skillingar i båda kyrkornas sattigbössor, förmodligen i anledning af den hos tjufvar i allmånhet gångse tron, att de sållan eller aldrig upptåckas, om blott något lemnas qvar, dels att samma kyrkor år 1843 vid samma tid och på samma sått blefvo hemsökta, hvilket ger anledning till den förmodan, att det varit samma missdådare. Från Tromsö beråttas följande olyekshåndelse, som intråffat i Alten-Talvig: En hustru begaf sig till fjells för att samla mossa, men derjämnte hafva uppsigt öfver sina egna och sin grannes kor. Mot aftonen kommo kreaturen springande hem, men en ko saknades. Man anade oråd, skyndade upp i sjellet och fann kon liggande med ett djupt hål i nacken, men för öfrigt oskadad, hvilket man ansåg högst besynnerligt, emedan björnen vanligen aldeles dödar sitt rof. Man sökte då vidare och träfsade, ett böss-skott från kon, den stackars hustrun. Hon var sörfärligt misshandlad. Hufvudduken och hufvudsvålen med vidsittande hår lågo ett kort stycke från liket. Förmodligen hade hustrun, för att rådda de öfriga kreaturen, skrämt björnen från den anfallna kon och förföljt honom ett stycke, då han, förbittrad öfver att hafva blifvit störd i sin förråttning, våndt om och anfallit hustrun.