Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1852, sida 1

denna skrift inte skulle vara tillräcklig, så skall jag sjelf tala. — Signora, sade dogen, tillåt mig att besvara Messer Ugo. Ni har kanske rått, signor, sade han med djup ironi till denne, men om jag år nog olycklig att åga fiender, hvilka äro så färdiga att hålla dom öfver mina afsigter, så äger jag åtminstone den vissheten, att de inte befinna sig ibland venetianska signorians prokuratorer. — Tvifla inte på det, nådig herre, svarade Simonetta, hvilken låtsade sig ej mårka den hånfulla ton, som låg i dogens ord. — Men fortfor dogen, eftersom ni visar ett sådant interesse för mig, så såg mig hvad ni råder mig till? eller snarare, hvad skulle ni göra i mitt ställe? — Eftersom Ers Höghet behagat fråga mig om min tanke, svarade prokuratorn, så vill jag såga er hvad jag skulle gåra. Jag skulle genast församla senaten, förelägga densamma denna skrift och på dem kasta hela ansvarigheten för det beslut, som fattas i afseende på den man, om hvilken denna skrift handlar. . — Och ni år öfvertygad, sade Foscari med skarp betoning, och i det han uppmärksamt betraktade prokuratorns minspel, att jag, om jag handlade på annat sått, från mina fi