Styckegods. i Ursprunget för vissa gamla ord och ordspråk. Scrodeur, år icke franskt ord, ehuru det så synes af åndelsen, utan svenskt, med fransk åndelse. Johan Scroderus, — sedan friherre, riksråd och president i Götha hofrätt, med namnet Skytte, — anvåndes mycket af k. Carl den IX:de såsom minister vid utlåndska hof, der han alltid mycket berömde sin konung. Men pluraliteten af den högre adeln, som myeket hatade samme konung och icke heller gillade Scroderi hastiga steg på lyckans trappa, sade om alla hans orationer och utgifne planer för undervisningsverket: -han Scroderar; han år en Serodeur.Komma i grefvens tid. Ordspråket har blifvit först brukadt om dem, som inflyttade till Finland i den lyckliga tid, då den, såsom fosterlandsvån, lårdoms jemte folkupplysningsgynnare berömvårde riksdrotsen, grefve Pehr Brahe, var generalguvernör uti bemålte land, för hvars båsta han gjorde mer, ån hvad skett under svenska styrelsens hela öfriga tiderymd. Såtta P före, sades om egendomar, som genom testamenten voro lemnade till kyrkan och päfvens tjenare, presterne. Sådane hemman kunde icke af släågtingarne återvinnas hvarken med lag eller våld. Vissa voro ock donerade till den helige Fadren sjelf, hette derföre Påfvagården, Påfverås, o. s. v. För alla dessas återvinnande var satt ett P. (Skara Tidn.)