till följe af bristande menniskokrafter, hvilker utsigt förefinnes då dertill, att England och Ir. land nåsta år eller året derpå igen skola hafv: större tillgång derpå? Framtiden visar sig mer: hotande år från år. Faran år alltför ny för att ånnu kunna riktigt bedömas; ty vi hafva sedan långre tides varit vana att endast sysselsätta oss med öfverbefolkning, pauperism, priset å arbetet, vågbyggnader och en mångd dylika åmnen. Stora sociala revolutioner hafva hittills fullbordats och vi se nu en föregå i vår tid, til följe af det utomordentliga aftsgandet af tillgången på arbetskrafter och ökandet af deras vårde. Hvarthån skola vi vånda oss får att finna en hjelp hårför? Vi svara utan tvekan: på de stållen der vi ofta funnit den tillförne och åfven finna den för nårvarande, på Europas fasta land, i Belgien, Tyskland och tillochmed i Frankrike. Blir det blott en gång bekant, att man fattas armar i England, vare sig för plogen, eller får fabrikerna, skola millioner menniskor vara får diga att hitströmma från ståder och byar, som nåstan kunna ses från våra kuster. Vi skola se en ny invasion af Sachsare, Normander och Flandrare, men denna gång i fredliga afsigter och sedd med vånliga blickar, undantagandes bland dessa lata, omoraliska varelser, som vilja monopolisera arbetet i den afsigt att helt och hållet slippa att arbeta. Det existerar nåra 20,000 Tyskar i vår hufvudstad och deras antal tillvexer dagligen. Detta år en fördel för kapitalisterna och fabrikanterna, och vi vilja tillågga för vårt lands institutioner, som såkerligen skulle råka i fara genom en ytterlig förminskning af arbetskrafterna och leras deraf följande fördyring. Om vi komma att röna denna olägenhet, kunna vi åndå icke befara att se armar tryta i gamla verlden. Vi iafva våra svårigheter och flera vänta oss, nen denna hotar oss ånnu icke.— sms LÄ TT, ET — —