Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1852, sida 2

InEIKeS Nyheter. Götheborg. Det nyss timade, ohyggliga mordet på postföraren mellan Ulricehamn och Timmelhed, hvilket endast genom hästarnes skenande hindrades att blifva ett utfördt poströfveri, våcker åter uppmärksamheten på behofvet af åtgärder till icke mindre skyddande af postiljonernas lif, ån äfven bevarandet af de bref och penningsummor de medföra. Vi kunna icke inse hvarföre icke åtminstone mellan Sverges större ståder det arrangement, som år vanligt i utlandet, kunde utföras, att i stållet för kontanta penningar man afskickade endast ett postqvittens, som gållde såsom assignation vid det andra postkonteret, vid hvilket penningar finge genast lyftas. Det skulle vara intressant att så se ungefårlig kalkyl Öfver de penningar, som ifrån olika ståder i riket afsåndas under öppen rekommendation. Man skulle deraf kunna något så nåra beråkna huruvida ej en kombination sådan som den nyssnämnda skulle kunna verkställas. Man borde åtminstone kunna göra ett försök med mindre summor, t. ex. under 50 rdr a 100 rår. — Något måste göras. — Den långe tilltånkta planen med förfårdigandet af ordentliga postvagnar borde hafva hunnit till mognad, åfven i vårt, den långsamt mognande öfvertygelsenshemland. Når man ser huru illa allt detta år stålldt, sårdeles hvad lösväskorna angår, i hvilka, uti vissa landsorter, fattiga, ensamma och obevåpnade postbud ofta båra stora penningsummor, så kan man i sanning förundra sig öfver, ait olyckorna icke inträssa oftare ån de göra, ehurn de visserligen på sednare tider förekommit ofta nog. Det år vål sannt, att jernvågarne i en framtid skola blifva åfven hårutinnan af den största nytta, men frågan år om man kan dröja så långe, innan andra försigtighetsmått vidtagas. I sammanhang hårmed kunna vi ej underlåta att upprepa den så ofta yttrade önskan, att poststyrelsen måtte vara betånkt på en ordentlig, genomförd ny postreglering, med lika postporto, (hvilket sjelfva den ryska regeringen redan för ett par år sedan låtit införa i Finland), hvartill planen kunde vara fårdig till nåsta riksdag, att då föreläggas rikets stånder. Vi hafva hårt att den förre generalpostdirektören hade en sådan plan ut