Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1852, sida 2

I detta ögonblick intrådde en tjenare och anmålte ankomsten af Messer Ugo Simonetta, venetianska signorians prokurator. — Det år Carmagnolas afsvurna fiende! Han år anstiftaren af allt! ropade Bramante. O, förlåt, nådig herre, tillade han, i det han bugade sig, jag tånker alltid så högt, att jag aldrig har en hemlighet för någon. Men vid detta namn kan jag inte afhålla mig från att rysa, ty denna menniska år en usling och jag råder er att misstro honom. — Jag kånner honom, svarade dogen, i det han på Bramante kastade en betydelsefull blick — det enda gillande tecken han vågade gifva till kapitenens ord. Prokuratorn intrådde. — Ers höghet, sade han till dogen, sedan han med stolt höslighet hålsat på honom, jag kommer för att fråga hvilka och huru många, som i natt skola hålla vakt vid grefvens af Carmagnola fångelse, och i morgon samla sig på Marcus-platsen. — Jag har ånnu inte gifvit några order i detta hånseende, svarade dogen, ty grefvens af Carmagnola afråttning kommer inte att ega rum i morgon middag. (Fortsåttn.) B nn LLTLt Ä