Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1852, sida 1

ste af hopp, ett sådant vittne kunna de inte gåfva. — Vi skola hoppas det, sade Bramante kallt; men natten är redan långt framskriden; jag lemnar er. Försök att taga er någon hvila. Vid dagens inbrott, det vill säga inom få timmar, skall jag äterkomma och hemta signora Bianca. Han aflågsnade sig och lemnade systrarna allena. II. Hos Dogem. Venedigs tak förgyldes redan af solens strålar, då Bramante äter inträdde hos de unga slickorna. Han varseblef att de icke alls sofvit och kunde icke förundra sig deröfver. De hade ju så mycket att berätta för hvarandra, så många hemligheter att upptåcka, så många uppmuntrande och tröstande ord att såga hvarandra. — Signora, sade han till Bianca, vi måste nu begifva oss till dogen; men det skulle yara bra om ni först skriftligen ville uppsätta den förklaring, som intygar Carmagnolas oskuld.