På begåran har redaktionen lemnat plats för nedanstående : Hrr kronofogdar i Marks och Kinds fögderier, hafva uti ett nummer af denna tidning förmålt, att de, med anledning af en insånd artikel angående indrifning af restantier å kronoråntor, om förhållandet anstållt unt dersökning i sine fögderier, och funnit, hvad de förut förmodat, artikeln vara sanningslös, samt uppmanat insåndaren att antingen fråntråda sin anonymiteeller ock återkalla artikeln. Som jag icke ansett mig böra efterkomma den senare begåran och i öfrigt hittills ej kunnat lemna ett lämpligt svar på hrr kronofogdars uppmaning, emedan i ett sådant icke gerna kunnat undgås att gifva sådane upplysningar om ort och personer, som jag, utan att dertill tvingas, ej velat offentliggöra, så har jag hittills undandragit mig att å berörde uppmaning svara. : Nu har det kommit till min kunskap att konungens befallningshafvande i Elfsborgs lån, låtit anstälsa åtal rörande de i artikeln uppgifne förhållanden; och vill jag derföre, med tillkånnagifvande att detta åtal skett hvarken på min begåran eller med mitt medgifvande, hånvisa vederbörande hrr krönofogdar, som om åtalets anstållande troligen ega kånnedom, att af råttegången i åmnet inbemta huruvida artikeln år sanningslös eller ej. Desse hrr kronofogdars kända och erkända nitälskan för ordning och rätt, jäfvar allt tvifvel att undersökningar af dem skett och att resultatet deraf blifvit det de i tidningen uppgisvit; dock förefaller det besynnerligt att icke någon af de utaf mig uppgifae felaktigheter dervid funnits hafva sken af sannolikhet, icke ens det, att undersökning hos de restskyldige ej skett, en uppgift, som af en hel menighet kan vitsordas, hvarom upplysning på annat sått icke lämpligen kunnat sökas, ån genom förhör med någon eller några af de restskyldige, hvilka njutit afkortning; och dessutom torde den omständigheten, som vid jemförelse af restoch afkortningslångderne upptåckes, hafva förtjent någon uppmärksamhet att ingen enda backstugusittare, inbyses eller på socknen skrifven, hvilkas antal, efter hvad samma långder utvisa, år ganska stort, utbetalt kronoutskylder, utan bafva alla njutit aftortning. Konungens befallningshafvandes tillgörande, att på grund af ett enskildt bref, hvari jag, på hr landsböfding Bergmans enskildta begåran, lemnat upplysning om den ort artikeln afsåge, söka förmå mig, att mot min vilja, framstå såsom angifvare emot vederbörande inför domstol, har ingifvit såvål mig som andra, hvilka hafva sig hr landsböfdingens beteende deruti bekant, helt andra tankar om den helgd man nu, utan att finnas hafva bandlat med mindre grannlagenhet, kan gifva åt enskilda bref. Det vore långt ifrån mig att tilltro mig kunna påstå det icke hr landshöfdingen handlat efter bästa förstånd, tvertom har hr landshöfdingen tolererat den åsigt att allt hvad man på ett eller annat sått fått veta om en offentlig person, kan offentliggöras, det som af enskildta tillgöres för upphjelpande af en offentlig persons affårer naturligtvis undantagandes. För att gifva de hrr kronofogdar och lånsmån uppråttelse, hvilka genom förstberörde tidningsartikel anse sig vara obehörigen förnårmade, och som ej finna sig tillräckligt tryggade vid medvetandet att uti ifrågavarande fall hafva handlat rått, skall jag genom tidningarne offentliggöra hvad under råttegången förekommer, åfvensom den i saken ågångne ståmning såsom prof på en allmån ficio författa pecoralier; att den, som kan visas tikeln vara sanningslös, åklagares förmåga att ex offörväntande jag mig deremot hafva utan skäl förklarat aricke undandrager sig, att, genom återkallande af detta påstående göra mig rättvisa. Götheborg i Oktober 1852. C. Johanson.