Grefve Carmagnola, af HRole-Gentilhomme. Epilog. De båda systrarna. (Forts. fr. N:o 243.) . Trenne tillgifna hjertan. Natten hade redan inbrutit, då Bramante och Bianca anlånde till Venedig. De redo raskt genom staden, iakttogo derunder den djupaste tystnad och stannade först då de uppnått S:t Marcusplatsen. Dogens palats, de praktfulla monumenterna, de båda stora pelarena, hvilka resa sig på denna plats, kastade sina långa svarta skuggor på gatan, som af månens strålar skimrade lik en silfverbroderad duk. Detta lugna, melankoliska ljus, dessa byggnader, hvilka åt nattens tystnad meddelade något allvarsamt och imposant, det dofva, enformiga, nåstan