Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1852, sida 2

strup Landstad har erhållit uppdrag att utarbeta ett utkast till en ny allmån norsk kyrkopsalmbok. I början af denna månad lades i Trondhjem grundstenen till ett institut för döfstumma. Älsidor Dannströms konsert d. 11 dennes var besökt af omkring 150 personer. Christiania-posten såger derom: Konsertgisvaren skördade starkt bifall, hvilket han ock högeligen förtjente både för sin sållspordt klara och afrundade baritonröst och i synnerhet för det verkligen fina och konstnårliga sått hvarpå han begagnar den. D. framtråder med så liten 4 pretension och anspråk på att förvåna sin publik, att han svårligen. kan göra lycka, om icke verkliga musikvånner åro nårvarande. Hans röst år icke särdeles stark, och hvad han sjunger hår icke till de invecklade saker, som föredragas af så många virtuoser, men i ersåttning derför presterar han icke eller annat ån sådant, som bår konstens sanna kånnetecken.samma dag som hr Dannström hade sin konsert, öppnades den norska dramatiska skolans representationer med en prolog och Krydsbetjenten, vaudeville af Bjerregaard. Huset var alldeles utsåldt; men valet af pjes tycks icke hafva behagat publiken. En högst sållsynt olycka inträssade sistliden månad vid Karlsö nåra Tromsö. En halfvuxen son af en gårdsbrukare på Ringvadsö rodde, jemnte en af dennes pigor, en eftermiddag ut på sjön får att fiska. Oaktadt vådret var vackert hela aftonen, kom båten icke tillbaka, och fadren gick högst orolig hela natten ute och lyssnade efter något nödrop. Ändteligen klockan mellan 2 och 3 på morgonen tyckte han sig höra rop från sjön; han skyndade då till nårmaste granne, får sig en båt, ror ut och upptåcker om en stund något som slöt ute på sjön. Af alla krafter ror han dit och varseblifver en half båt och i detta vrak sin piga. Hon fördes strax i den råddande båten, der hon genast förlorade sansningen. En stund derefter kom hon sig åter för och beråttade då, att under det hon och gossen lågo några hundra famnar från land och fiskade, kom en stor hval, som förmodligen hade sin lektid, och slog till båten först på ena och sedan på den andra sidan, så att den gick midt af; gossen blef då sittande i den ena halfvan och hon i den andra. Gossen utmattades snart, så att sjön ryckte honom bort, dock såg den olyckliga flickan honom långe flytande med benen i vådret; sjelf hade hon tillbragt natten i den förfårligaste ångest.