deröfvor, nemligen att han på de större varorna ville taga igen hvad han förlorade på de smärre; men denna förklaring är allt för haltande för att vinna trovärdighet, enär det äfven blifvit upplyst, att han utdjudit 4 dukar med servetter till 200 rår rgs, då dessa enligt Horvitzs upppgift och Lewys erkännande deraf, kostade Lewy sjelf, efter 13 speciedaler stycket, 208 riksdaler. Tillfsågad, om ban erkände det han några dagar förut af dokt. Dickson begärt att få låna penningar under uppgift att ban ämnade sig till Amerika, och att han erbjudit sig lemna duktyger såsom säkerhet för lånet, medgaf han riktigheten af detta förhållande, men förklarade sig icke närmare deröfver; vidare erkände han att Horwitz bekostat hans öfverfart hit till Götheborg från Köpenhamn; att han tillstyrkt Horwits försäljning af varorna härstädes, och att han yttrat, att han ämnade resa till Amerika härifrån och derföre behöfde respenningar. Härefter yttrade sig häradsh. Hansson, att han för sin del icke ansåg något så beskaffadt mot dem hafva förekommit, som kunde gifva anledning utsträcka sina ansvarspåståenden till något annat än påföljd för olaga handel; hvaremoi advokat-fiskalen Greiffe hemställde om icke poliskammaren borde från polisverketji Köpenhamn infordra upplysning huruvida de af Horwitz och Lewy om sina personer och uppdrag lemnade uppgifter vore med sanna förhållandet öfverensstämmande, efter inhämtande hvarom hr advokatfiskalen ville lämpa sina påståenden om ansvar. Poliskammaren beslöt sig för de åtgärder herr advokatfiskalen omnämnt, och förordnade att Horwitz och Lewy emellertid skulle förvaras i länshäktet.