Grefve Carmaguola, af HKole-Gentilhomme. Andra delen. Venedig. (Forts. fr. N:o 238.) Sakta stångde Bramante åter sångelsedörren. Han lyssnade. Allt var tyst. Ljuset, som ånnu brann hos fångvaktaren, tjenade honom till ledare. Han återvånde på tåspetsarna till det rum, der han superat i så muntert sållskap, intrådde långsamt och lade nyckeln tillbaka på det stålle der han tagit den. Ugolina och Gambara sofvo ånnu. Bramante ville icke störa dem i en så ljuf sömn; han gick ut ur sängelset, utan att taga afsked af sina ålskvårda vårdar.