Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 oktober 1852, sida 1

Grefve Carmagnola, af Mole-Gentilhomme. Andra delen. Venedig. (Forts. fr. N:o 237.) — Nå — er fånge? frågade Bramante. — Han år lika lugn, som vår frålsare måtte hafva varit, då han stod inför sina domare, sade fångvaktaren med tankfull min; och åndå påstår man, att processen går raskt, och att tiomannarådet inom åtta dagar skall fålla hans dom. — Ack, jag vet inte hurn det kommer till, men denna man, som så lugnt och stadigt skådar döden i ögonen, går mig orolig — ja, jag vet inte sjell hvad jag kånner för honom. — Bah! sade Bramante, som kånde tårar i sina ågon och tvingade sig att le, föratt dölja denna svaghet, om man skulle låta sig hånföras af sina känslor, så skulle man glömma både åta och dricka! Hvad nu, hvad nu, båsta svåger — skola vi genom filosofiska be