veckor skall inskeppa sig till Marseille, hvarest ministrarna, kardinalerna och en deputation från senaten skola mottaga honom. Andra deremot säga, att påfven hvarken med lock eller pock kunnat förmås att uppfylla denna Bonapartes önskan. Regeringen tånker att införa det engelska Dockseller Warrants-systemet, hvilket spelar en så ster rol i engelska handelslifvet. Den har bemyndigat ett stort sållskap att anlågga stora magasiner på place de )Europe i Paris, hvilken, genom jernvågarne, skulle komma i omedelbar förbindelse med hafvet. Dessa magasiner skola anlåggas sålunda, att varorna, som tillföras Paris antingen på kanaler eller jernvågar, kunna genast transporteras ånda upp till dem med samma låtthet, hvarmed fartyg inkomma i Londons dockor. Paris skall genom denna inråttning blifva ett slags frihamn. Regeringen har medgifvit sällskapet att utgifva ett eget slags handelspapper (depositionsbevis öfver inlemnade varor) hvilket liksom vexlar och anvisningar kan cirkulera i allmänna rörelsen. Hvarje vara, som inkommer i magasinerna, skall vårderas och sörses med en stämpel. I de ofantliga byggnaderna kunna producenterne och de handlande, liksom i stora bazarer, deponera sina varor och och efter behag söra dem tillgängliga eller otillgångliga för allmåänheten, i det enhvar får sitt magasin, hvarest han, om han så vill, kan hafva en beståndig exposition. Köparen, som kommer från aflågsna orter, kan hår på några timmar afsluta lika många affårer, som han förr behöfde veckor till, och det med långt större såkerhet, då han kan anställa jemnförelse emellan de förhandenvarande produkterna, och icke behöfva handla innan han träfsat sitt val. ENGLAND. Morning Herald förklarar den underråttelsen, att grefve Derby erhållit den indrågtiga sinekurposten af lord-amiral i de 5 hamnarne sör ogrundad och vill veta, att den år beståmd för general-guvernören i Ostindien, markisen af Dalhousie. TYSKLAND. Man år icke rått såker på Hannovers ställning till tullföreningen. Det börjar glunkas om att denna stat Önskar komma ifrån Septembertraktaten. Kungen har imellertid plötsligt rest till Munchen och, såsom en minister i Hessen-Darmstadt för landets representanter förklarat, det i den afsigt att försöka en bemedling, som man hoppades skola leda till målet. Men, hvilket mål? Andra kammaren i Hessen-Darmstadt har i ett votum ogillat koalitionen, och i ett annat uttalat sin önskan om tullföreningens uppråtthållande och förnyande, innan några underhandlingar inledas med Österrike. Det var för att afböja dessa vota, som minister v. Rabenau afgaf ofvannåmnde förklaring. Rådfrågades folkets Önskningar, erhölle tullfrågan en snar låsning, ty öfverallt Önskar man ingenting högre ån att få slut på det tillstånd af ovisshet och osåkerhet, hvilket år rådande i afseende på tullagstiftningen och som verkar så förlamande på hela affårslifvet. Sachsiska utrikesministern v. Beust beråttas för några. industriidkare hafva yttrat, att Preussen språngt tullföreningen och att den sachsiska och de med henne åfverensståmmande regeringar inbördes skola uppråtthålla tullföreningens grundsatser. De Hohenzollernska lånderna komma, enligt N. P. Z., att erhålla fullkomlig tullfrihet, i fall tullföreningen upplåses, emedan de hafva allt för ringa utstråckning får att bilda ett eget tullsystem och hufvudsakligast af det skäl, att bevakandet af deras grånser skulle medföra alltför dryga utgifter. Brandenburgska landtdagen har nåra enhålligt antagit den förut omtalta petitionen till kungen om kamrarnes sammankallande hvartannat år och en sex-årig legislatur-period. Westfaliska landtdagen har afgifvit ett votum till fördel för — jesuiterna. —