Article Image
— samt för sabbathsbrott till 3: 16, tillsammans 7 rdr 16 sk., den senare för tilldelade slag till 1 rdr 16 sk., allt bko. Korssgrens åtgöranden vid Karin Andersdotters fångslande ansågos, med afseende på hans egenskap af uppsyningsman, icke kunna till någon råttens åtgård föranleda. Om någon ersåttning åt den missbandlade nåmndes icke ett ord. Kopparinvägniogen har under Sept. månad utgjort 437 skt. 8 172. 19 dz. storgrufvesamt 5 sk. 14 l0. 7 åå. frikoppar. LINKÖPING den 19 Okt. I dag åtta dagar sedan döptes i härvarande domkyrka mosaiske trosbekånnaren Leffman. Akten förråttades af biskopen m. m. doktor Hedrån. GARLSTAD den 9 Oktober. Taxeringsarbetena vid Kroppa-Storfors-jernvågarne hafva nu så avancerat, att omkring en fjerdedel af detta slags arbete blifver med denna månad undangjort. Ett annat jernvågsprojekt år åfven allvarsamt å bane, nemligen att genom en enkel håstbana förena sjön Ränken i Jösse härad med Glafsfjolen, å hvilkon sträckning undersökning blifvit i sommar verkstålld af löjtnant C. Adelsköld. Man beråknar att denna bana af omkring en half mils långd, i förhållande till sin kostnad, skall blifva af mycken vigt får de ofvanom Arvika belågna bruken, åfvensom för trådvarurörelsen der å orten. HALMSTAD den 6 Oktober. Länsstyrelsen har, på derom gjord anhållan, lemnat anstånd med uppförandet af nya bron vid Morup till den 1 nästkommande November. Resande och vägfarande få intill dess taga vägen om Fastarps gästgifvaregård, såvida de ej vilja erlägga den afgift för begagnandet af provisionela bron vid Morup som konungens befallningshafvande stadgat. Den särdeles nitiske och vaksamme t. f. kustsergeanten Devel (ej Djefvul, som en och annan kallar honom) bar ånyo varit utsatt för otur. Det berättas nemligen, att några Westgöthehandlare och en Tysk resande hafva af honom blifvit antastade, utan något för hr D. gynnande resultat. — Sistlidne Söndag anhöll han uti Trönninge ett lass kläde, hvarå formannen medhade forsedel från Lund, och inbragte detsamma till härvarande tullkammare, hvarest det befanns vara Svensk tillverkning. En packa syntes dock hr D. ej vara af samma beskaffenhet som de andra, hvarföre den qvar hölls, men vid närmare påseende utröntes, att den ej var konfiskabel. Hr D. var derföre så artig, att han forslade den till gästgifvaregården, hvarest formannen tagit in, men då denna packa dit ankom var formannen redan afrest till Götheborg, dit hela lasset var bestämdt. Den nya bron öfver Nissaån, vid Enslöf, öppnades för trafikerande i slutet af förl. vecka. (H. P.) LUND. En veteran inom postverket, sekreteraren J. Bertelsson har härstädes aflidit. Inom såväl staden som orten häromkring var herr B. en person som alla kände och värderade och det var väl knappt någon, som icke med honom haft beröring och visste att erkänna den outtröttlighet, den humanitet och beredvillighet som voro framstående drag i hans karakter. Det är få tjenstemän, hvilkas tålamod så mycket pröfvas som deras, hvilka äro anställda vid postverket. De få stå till allmänhetens tjenst både tidigt och sent; — och kända eller okända alla hafva på dem fordringar som mången gång äro obilliga och då deras tjenstebefattningar lemna dem ringa hvila, och taga dem i anspråk både dag och natt, så är det ursäktligt om man stundom hos dem röner spår af en viss vresighet, som ofta trycker sin pregel på den gamle tjenstmannen i postverket. Detta var likväl icke förhållandet med Bertelsson, utan om göromålen voro aldrig så många, om allmänheten var än så otålig, eller önskningarne än så obilliga, så fanns hos honom samma jomna lugn, samma välvilliga uppmärksamhet. B. var att börja med anstäld som trumslagare och sedan betjent hos framlidne postmästaren i Lund, major Wiedegren och hade deltagit i flera fälttåg. Han var en trogen tjenare som få, och emellan honom och hans husbonde utbildade sig det samband af tillgifvenhet, som ofta eger rum mellan förmannen och tjenaren i det militära ståndet, när de båda gemensamt delat fältlifvets mödor. Derföre qvarblef också B. hos sin husbonde till denna senares sista stund och B var i familjen som en aktad medlem, värderad och afhållen af både ung och gammal. Under tiden inhämtade han de kunskaper som voro nödiga för att få inträde bland postverkets tjenstemän och han diträdde då sin gamle husbonde och förman äfven häri outtröttligt och troget. Sedan postmästaretjensten öfvergick till en annan, lika aktad och förtjenstfull gammal militär, så stadnade B. qvar och äfven här gjorde han sig så förtjent afssin nye förmans aktning och förtroende, att det ömsesidiga förhållandet blef alldeles så som under företrädarens tid. B. sökte för icke längesedan att få en egen postlucka att regera öfver — han behöfde hvila efter många års träget arbete, men det lyckades icke. Då var det som stadens och ortens innevånare öfverenskommo att skänka honom ett bevis på den allmännare aktning han egde och man tillställde en fest, dervid åt honom lemnades en gulddosa fylld med dukater och man ville att han i denna offentliga hedersbevisning skulle finna någon ersättning för de förhoppningar, som nu blifvit svikna. Emellertid sökte han sedan icke någon plats; men det var nu som helsa och krafter började svika, tills han blef nu ledig från sin mångåriga tjenst och fick den befordran, som af alla är den bästa. (M. S.) — LFUU—— Vi PhÖFUA 12ÖIÄ A FEAR Sö. SES I 4 SB . 4

12 oktober 1852, sida 3

Thumbnail