Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1852, sida 2

Imrikes NYheter. Götheborg. Red. har emottagit en insånd, mot polismästaren Norins person rigtad artikel, för hvilken plats i bladet blifvit med enträgenhet begård. Red. föreskref visserligen i början, såsom vilkor för artikelns intagande, dess undertecknande, men äfven sedan detta vilkorblifvit uppfyldt, kunna vi, vid nårmare påseende och granskning, icke intaga densamma. Skålen derför åro först och fråmst, att artikelns undertecknande med insändarens namn alls icke skyddar den af redaktionens medlemmar, som år tidningeus ansvarige utgifvare, för laga åtal, derest, hvilket år ganska troligt, den anfallne ville anlita tryckfrihetslagen till sitt skydd; sedermera och hufvudsakligen det, att ins. icke egentligen uppgifver något beståmdt tjenstefel, som kan låggas poliswästaren Norin till last, utan fäller ett omdöme i allmänhet om polismåstarens person, hvilket tydligen år dikteradt af enskild ovilja, och hvilket strider emot det allmånna omdåme, för utmårkt redbarhet, kraft och ordningssinne, hvilket polismåstaren af Götheborgs samhälle råttvist förvärfvat. Att en man i hans ställning skall komma i många konflikter med personer, som ej ålska sådana dygder, och för hvilka uppfyllandet af vissa pligter, som åro oskiljaktiga från den borgerliga sammanlesnaden, är besvärligt; att han på sitt ombetsrum, öfverhopad af söromäl. ej, kan uppehålla sig med parterne i långre råsonnemanger, utan måhånda ofta tvingas att vara litet som man såger -kort om hufvudet; allt detta år naturligt ). Men det år ock något som borde inses och erkånnas. Alldraminst vore det en råttånkande tidning vårdigt, att genom egna eller insånda artiklar nedsåtta en embetsman, som städse nitiskt och kraftigt söker fylla sina många svåra åligganden; fastmer år det dess pligt att understödja honom efter båsta förmåga. Det bevisar i våra dagar föga sjelfståndighet att anfalla den offentliga myndigheten; det fordras tvertom oftast mera mod att försvara den. Dock åmna vi ingalunda obetingadt blifva några auktoriteters målsmån, utan skola utan tvekan uppenbara deras förseelser, då sådana komma till vår kunskap, men icke åmna vi låta vår tidning vara det lejongap, dit den sårade fåfångan, afunden, ) Härmed hafva vi naturligtvis lika litet velat medgifva polismåstaren, som någon annan offentlig eller enskild person, råttighet att handla inhumant och godtyckligt. Att polismåstaren dock icke blott af nödvändighet, utan åfven af lag år beråttigad att iakttaga ett kortare och beståmdare råttegångssått ån som vid andra domstolar torde behöfvas, synes af följande 7 F i polisordningen för Götheborgs stad: xRättegångssättet hos poliskammaren bör vara korrt, men likvål omståndeligt, och ej uppehållas af de invänningar, som till äfventyrs kunna göras c. AL iiii vimmm—————2 2 a 2