Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1852, sida 1

tar en gemål, hvilken redan år utsedd af pluraliteten i signorian, signor Azzolino dAmalfi, en venetiansk adelsman af den ädlaste och älsta börd; ty en af hans förfåder kommenderade den flotta, som slog kejsar Barbarossa. Denna man skulle sedermera i sin gemåls, det vill säga Michaela Viscontis namn kunna med våpnad hand göra anspråk på det arf, som en ovårdig syster kanske skulle vilja göra henne stridigt. — Således, utropade Michaela i energisk ton, i det hon tillika steg upp, nedlåter sig Venedig att göra mig till verktyg för sin kommande årlystnad och sina eröfringsplaner! Det gör mig den skåndliga propositionen att förråda den man, som jag ålskar, och att utan något annat interesse, ån en kall och hjertlös politiks, kasta mig i armarna på en man, som jag inte kånner! Det erbjuder mig hoppet om en krona, denna lysande lockmat, i utbyte mot litet medgörlishet, eller snarare, för att gifva saken dess råtta namn,för litet skändlighet och feghet! — Venedig bedrar sig; Venedig har inte våndt sig till råtta person. Gå och såg dem som skickat er hit, att Michaela 1—— tänkor 9 sjg uti svarta, ne or, ller snn straffvård svaghet betala det egennyttiga skydd, som ni erbjuder mig ide