Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1852, sida 2

hafva trott, att en sannfäråig relation derom skulle interessera våra läsare. Endast det böra vi tillägga, att ifrågavarande person, enligt läkarens eget intyg, under den tid hon vistats å härvarande lazerett, visat sig som en åganska vanlig menniska, stilla och vänlig, samt utan synbar förmåga af intriger och förställning; äfvensom att för alla de personer, hvilka vid berörde tillfälle voro närvarande, och blandhvilka refer. var en, ayntes icke minsta skäl förhanden att ens ana något slags bedrägeri. At de lärda lemna vi att afgöra öfver det mest oförklarliga i fenomenet, neml. den sjukas noggranna förutsägelse af tiden, och den genom yttre makt väckta viljeförmågan, hvarigenom ytterligare predikande förekoms — hvilket senare bevisar, att den sjuka, hvilken i öfrigt tycktes vara alldeles medvetslös, var beroende af samma inverkan, som vid analoga fenomener icke lärer vara något så ovanligt.