Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1852, sida 2

samla sina utvalda bågskyttar, det vill såga, de tappra stridskamrater, hvilka aldrig blefvo honom otrogna, i hvilket läger han ån måtte uppslå sitt tålt, och sjelf uppsöka en passande ort till sitt vinterqvarter. Hvem skulle vål hafva vågat taga till ordet, sedan den berömda generalen engång anlåndt? Den åra var honom sjelf förbehållen, — Medlemmar af Venedigs håga signoria, sade han, vi hafva nu ingen tid till lysande tal, och ni skulle bedra er, om ni trodde, att jag hår skulle hålla ett pompöst loftal Öfver mig sjelf. Det år ju endast genom er som jag blifvit hvad jag år, det år ert höga sörtroende jag har att tacka derför, att jag fått håmna min krånkta heder och kunnat bevisa min hösmodiga fiende, att samma svård, som gjort honom så måktig, åfven kunde tvinga honom att bedja om nåd. — Men om jag ock har haft orsak att vara nöjd, så vet jag likväl att min uppgift ännu icke år låst. Stora fåltslag hafva blifvit hållna. Fem kopitulationer hafva lagt Brescia och hela det kringliggande landet för edra fötter. Der stodo trettio tusen man under hertigens af Milano bankr, och de skingrades vid vår ankomst såsom en hop rådda , korpar. Bina, Casal Maggiore och Macalo åro de sista inseglen på er