Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 oktober 1852, sida 2

Råttegångsoch Polissaker. Sistl. gårdag företog poliskammaren undersökning, i anledning af den eldsvåda som vid pass klockan half 1 på natten till den 30 förliden månad utbrutit i såkallade Olskroken vid Gullbergsbro. Som redan af denna tidning kändt är nedbrann dervid en plantageägaren A. Pettersson på Stampen tillhörig lada tillika med allt deri förvaradt foder. Förhöret börjades med plantageägaren Petterson, som dervid uppgaf att uti ladan funnits förvarade emellan 5 och 600 skeppund godt välbärgadt hö af årets skörd samt omkring 20 skeppund halm, hvilket tillika med ladan blifvit lågornas rof — att hvarken ladan eller grödan voro assurerade — att ladan visserligen äfven varit inredd till fähus, men att detta icke begagnats till kreaturs inhysande, utan att foder äfven der blifvit inlagdt och att således ladan af Petterssons tjenstefolk icke behöft besökas med någon lykta eller ljus, hvaraf den förmodan kunnat uppstå, att olyckshändelsen förorsakats af vårdslös handtering af elden å deras sida. På fråga upplyste Pettersson derjemte att någon eldstad icke funnics uti ladan och att bodens dörrar och gluggar varit väl tillspikade, de senare med tjocka bräder. Petterssons öfvertygelse vore den att eldsvådan uppkommit genom mordbrand, och att han för detta nidingsdåd hade grundade anledningar att misstänka en nu icke namngifven person, men yttrade att han nog skulle uppbjuda alla lofliga medel för brottslingens upptäckande. Härefter hördes såväl de i boningshuset intill den nedbrunna ladan boende, som flera andra personer, hvilka förmodades kunna lemna några upplysningar rörande eldens uppkomst. Dessas berättelser hvälfde sig hufvudsakligast kring detaljerade beskrifningar om branden, utan att leda till ringaste upptäckt om anledningen eller orsaken till densammaj dock voro alla vittnena öfverens i den öfvertygelse att elden varit anlagd af någon illasinnad person och byggde de denna sin förmodan bland annat på den omständighet, att två å tre karlar, såväl någon tid förut som samma afton eldsvådan timade, strukit omkring ladan, hvilka misstänkte karlar blifvit sedda af några bland vittnena, men att de såväl i anseende till mörkret som deras hastiga aflägsaande då de funnit sig observerade, icke kunnat af vittnena närmare betraktas, för att gifva någon ledning till deras upptäekande. Ett af vittnena, en skräddare vid namn A. Carlsson, boende i grannskapet af Fattighuset, var i synnerhet föremål för ett noggrannt examinerande. Så t. ex. blef han uppfordrad att med ytterlig noggranhet redogöra hvarest han uppehållit sig aftonen före branden och tidigare på dagen derförut, med hvilka personer han derunder sammanträffat m. m, 3m. m. Det syntes af detta förhör, som skulle något oklart med honom ligga till grund härför, eller hans görande och låtande ha något sammanhang med olyckshändelsen. — Emellertid redogjorde han för sig så godt han kunde, ehuru en och annan uppgift blef återtagen eller rättad efter vederbörandes påpekningar om det osanna deri. Poliskammaren afsade härefter, sedan åklagaren förförklarat att några vidare upplysningar för närvarande icke vore tillgänglige, att undersökning skulle få bero på vidare anmälan och framdeles vinnande upplysningar. — — — —