Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 oktober 1852, sida 1

Article Image
borttager ljudet af skådespelarens röst, eller att han midt under en essektfull scen blir ölverhöljd, icke af bifallsrop, utan af en riktig stråldusch, som kommer nedstörtande från det bristsålliga taket . . Och på samma sått blir det med åskådarne . . damerna få sina hattar förstörda .. herrarne sina frackar, och innan representationen år slut, utvisar Thalias tempel snarare en episod utur -syndasloden, ån man kan antaga att det presenterar sig som ett hem för konsten. Allting sörstöres, dekorationer, kostymer .. allt bår märken efter det våta elementet . Når man nåsta gång kommer på spektaklet år himlen blårandig istållet för blå ... skogen gul istållet för grön . . . och på väggarna har regnet utfört de allragrannaste arabesker i odeciderad fårg. Mången skall tro att denna målning år örverdrivven, men författaren kan försåkra att så icke år . . . han har sjelf varit nårvarande vid ett tillfålle, då i en af våra östra småståder en pjes uppfördes deri håndelsen år förlagd till Spanien . . . och medan en person på scenen talade om den varma himmeln, som hvälfver sig öfver Manzanares stränder, så — — snöade det in på scenen genom ett hål på taket. Man kan nngesåär tänka sig huru lått publiken hade att förslytta sig till Spaniens solbelysta lunder! I många af våra provinsståder har man redan insett nödrändisheten af att inlogera Thalia i något vårdigare boståder, men de flesta bibehålla ånnu sina gamla lador. Bland de förra mårka vi Örebro, hvars nya theaterhus nu snart år fårdigt . . . men efter hvad man kan antaga, något för frikostigt tilltaget för en sådan stad. Det år visst sannt att Örebro marknader ditlocka en mångd spektakelbesökare, men det tycks likväl något problematiskt, om dessa kunna fylla en sådan salong. Samma förhållande år med Norrköping . dess theater år återigen: får stor, hvilket år lika illa — åtminstone för dem som skola hyra densamma. Således saknas i detta fall, såvål som i så många andra, den gyllene medelvågen . . endera intet eller också för , mycket tyckes vara den låsen hvarefter man råttar sig, hvad theaterbyggnaderna betråffar. Bland de sednare, eller de som envist vidhålla ladu-scenen, mårker man isynnerhet staden Helsingborg, som först af alla borde skynda att tillegna sig fördelen af ett nytt theaterhus. Hvad skall utlånningen såga, som meråndels derstådes första gången betråder den svenska jorden och på sin fråga efter theatern blir varse den gamla rödmålade ladan nere vid stranden? Jo, han skall gapskratta, och tro att man drifver gyckel med honom. Många af våra bråder på andra sidan sundet se kanske inte mera af Sverige, ån på sin håjd I grannstaden Helsingborg . . . hvilken tanke skola de få om vårt konstsinne, då de se ett sådant Thalias tempel? Vi rekommendera dessa rader serskildt till genomlåsande af Ramlösa brunnsbolag ... måtte det taga vinken i akt! Således, nya och åndamålsenliga theatrar, der man hvarken behåfver frysa eller erhålla dusch, år ett våsendtligt medel till höjande af den dramatiska konsten. Når man åndtligen kommit så långt, så kan man med skål hoppas att Thalia icke skall behåfva vantrifvas hos oss så mycket som hon hittills gjort, att hennes söner icke skola behöfva anse sikten, och en förstörd helsa såsom den enda belöningen för mångåriga tjenster, och slutligen att konsten icke skall behöfra så ofta blifva parodierad som det nu är fallet. Forteligen, man skall kunna med nöje fördrifva en qvåll med att besåka theatern, och man skall kunna utan att blygas visa hitkommande fråmlingar att Sverige icke långre står på listan af stillastående nationer! Måtte detta endast ske snart! an annan NT TB KM —

2 oktober 1852, sida 1

Thumbnail