Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 september 1852, sida 1

—2 — — — — vilkor förbåttrade, t. ex. genom att i petitionsvåg vånda sig till Kongl. Maj:t — så gå några af de vid diskussionen nårvarande redaktionen af Skånska Telegrafen så mycket hellre till mötes uti dess önskan, att i största allmånhet meddela något om beskaffenheten af detta sammantråslande och förhandlingarne dervid: Ursprungligen var det blott meningen, att några liktånkande prester, som gemensamt kände behof af att tråssas och samtala om till pastoralvården hörande åmnen, skulle i all enskilthet utan uppseende, sammantråffa på något stålle, hvartill Ystad blef valt. Men på några åldre embetsbråders tillstyrkan, att man med en sådan sak icke borde undandraga sig offentligheten, blef den kånda annonsen derom införd i tidningarna. Med anledning af denna annons samlades i hr Möllers hotell på morgonen den 15 ett antal så vål befordrade som obefordrade prester, hvilka hela dagen från kl. 9 på morgonen tills kl. 5 på aftonen lifligt och med synbart intresse diskuterade endast sådana ämnen som rörde deras embete och deras ansvarsfulla kallelse, såkert utan att någon derunder tånkte på sina knappa lönevilkor eller andra dylika saker. De ämnen, som förekommo till diskussion voro följande: 1:o På hvad sått presten åndamålsenligast och följdrikast kan verka för inplantandet af kårlek till Guds ord och kyrkan uti åhörarnes hjertan; 2:o Huru han bör inråtta sin konfirmationsundervisning, sina kommunionsoch katechesförhör, och med hvilken strånghet han bår gå tillväga i sina fordringar på åhörarne att möta vid dessa förhör, samt om han bör anvånda den makt, som enligt lagen står honom tillbuds; 3:o Hvad mått af kunskap, han bör fordra hos dem, åt hvilka han på sjuksången meddelar d. h. nattvarden; 4:o Huru han bör behandla och bemöta sådana åhörare, som antingen gå ifrån honom till fråmmande församling eller från fråmmande församling till honom för att höra Guds ord, eller hvad man bör råda den, som i brist på tillfälle att höra Guds ord rent och klart i sin egen församling och ej kan komma till någon annan, heldre blir hemma vid biblen och postillan ån går i kyrkan; 5:0 Huru man med största vålsignelse och verkan, och på det icke allt för stor skiljaktighet olika lårare emellan måtte uppstå, borde inråtta predikan och undervisningen om tredje artikeln.