Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 september 1852, sida 3

Vid underrättelsen om prins Gustafs död. Skön våren stod på fältet och i lunden — men våren står för nordanstorm i fara! fram bröt han; själlen kunde ej bevara sin gran på höjden, roten släppte grunden. Och vid dess fall, det hemska, rysligt snara, en suckan ljöd, så innerligt sorgbunden; och nordens själlar hördes i den stunden med tusen eko suckandet besvara. — Så nu, då döden hårjat har i borgen, då der ett ungt, ett dyrbart lif år brutet, då djupt, i kungahuset, suckar sorgen; O, äfven nu år nordens bröst ej slutet: ett gensvar finner hår föräldrasmärtan och syskonens — i brödrafolkens hjerlan! (Insåndt.)