Crefve Carmagnola, af Mole-Gentilkomme. Andra delen. Venedig. (Forts. fr. N:o 224.) — Eftersom tråsken åro möjliga att passera, fortfor Simonetta, så skall kavalleriet snart omringa flyktingarna, och måhånda undkommer ingen enda. Men om så sker, hvilket ansvar hvilar icke på grefven af Carmagnola! Jag fruktar det vårsta för honom. Och hastigt steg han åter ned igen. — Fruktar ni verkligen det? frågade den andra kommissarien, som ånnu icke sagt ett ord, och fixerade prokuratorn skarpt. Simonetta måtte hafva ansett denna fråga för något besvårlig, och för åfrigt låg något så genomtrångande i frågarens blick. Han vånde sig således bort och svarade icke. Derpå sökte han gifva sin min det uttryck, som AA fordrade och mumlade halfhögt: