Salon. Man läser i Malms Snällpost för den 23 dennes: Dem. Sager gaf i går afton sin annonserade föreläsning. Den var besökt af omkring 150 personer. Efter någon tids väntan inträdde m:ll S. hvitklädd och uppsteg på en äfven hvitklädd estrad. Hennes yttre är icke ofördelaktigt och hon synes vara rätt ung ännu. Hon började genast att ur papperet uppläsa sin lektion. Innehållet bäraf var, som vi förmodat, under all kritik dåligt. Det utgjorde en sammansättning af triviala sentenser, i förening med hvarjehanda politiska fraser, stundom på prosa och stundom på rim, alltsammans hoprördt utan sammanhang. Sjelfva föredraget var utan allt lif och utan ringaste talang; — vår auktionsropare deklamerar mycket bättre sina kungörelser i gathörnen. Man märkte snart nog att hou läste upp en lexa som bon icke ens kunde utantill och hvars innehåll hon föga begrep. Det hela räckte en qvartstimma och den som engång betalt en riksdaler för entråen, låter nog icke narra sig att göra det omigen. Man kan knappast använda sina penningar sämre. — Vi känna blott en person i Sverige som vi anse som ett motstycke till mill 8. och det är apothekaren Riis. De tyckas båda vara likgiltiga för allt hån och gyckel, och de tyckas göra sig till att vara litet besynnerliga, blott de förtjena penningar. De äro hvad man kallar raffinerade i sin konst. Vårt språk bar ett ord som kallas industri-riddare, men deraf hafva vi intet femininum, ty hittills hafva våra qvinnor icke offentligt drifvit sådan handtering. M:ll S. har liksom apothekaren Riis skrifvit en. bok och den är en hopgyttring af ord, hvari sammanhang och tanka saknas. Hon har d ri äfven föret git sig att utpeka vissa personer, som hon råkat på sina resor, och mot dem skrifva pöbelaktiga ohöfligheter. Med ett ord: m:ll S. är en person som för sitt offentliga uppträdande i bok eller föredrag bör näpsas med allvar — hon bör icke behandlag med satirens gyckel, ty det rent värdelösa kan icke blifva föremål för satiren — utan hon bör få veta, att den bana hon valt är usel och föraktlig och att qvinnan kan på mer än ett sätt prostituera sig. Hon bör tillsägas att frångå sitt landstrykeri och förtjena sitt bröd med arbete, såsom det anstår en sedlig Svensk qvinna; och hon bör slutligen tillrådas att hon upphör med föreläsningar och upphör att skrifva, och att i stället bon söker upp en bok, som kallas Bibeln, så torde hon genom den helt visst komma till ett förändradt sinne, och om menniskans bestämmelse få en helt annan öfvertygelse än den, som låg i all den ihåliga uselhet, som hon hade nog oförskämdbet att inför en aktad publik våga att uppläsa.