Grefve Carmagnola, af Mole-Gentilhomme. Andra delen. Venedig. (Forts. fr. N:o 220.) — Hvad år det? frågade Pisani, i det han till hålften vånde sig om mot fönstren. — Hvem ån den musiker må vara som komponerat denna serenad och den skald, som författat dessa verser, sade grefve de Lascaris, så påstår jag att de varit lifvade af den högsta inspiration. — Hvad sade jag? hviskade Carmagnola sin granne Mariello i örat. Nu hafva vi redan kommit till musiken. Mariello såg på Perusini och blinkade åt honom. — Hår, hör, ropade Lascaris, i det han genom en rörelse med handen uppmanade gåsterna till tystnad; jag hörde orden i refrången, och jag tror att de skola glådja er inte mindre ån mig.