Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1852, sida 1

Läseriet i Dalarne. Från landshösdinge-embetet i Stora Kopparbergs lån har till justitie-kanslers-embetet blifvit remitterad följande, af prosten Arborelius i Orsa ingisne, rapport: Till konungens resp. befallningshafvande i Stora Kopparbergs lån! Då hvarken hr justitiekansleren eller den kongl. hofråtten synas angelågne alt medelst skyndsam och allvarlig tillåmpning af gållande lagar låta, så vidt på dem beror såtta gråns för hårvarande af håradsråtten redan till ansvar och straff dömda separatistiska låsares osog och störande af andras öfvertyselse och samvetssrid, utan tvertom, genom en oförklarlig tiosutdrägt med målets behandling gifvit så väl allmånheten som isynnerhet de anklagade ett godt stöd för den mer och mer intrådande dfvertygelsen, att hittills vidtagne laga åtgårder åro tomma skråmskott, som icke hafva några vidare påföljder; har, efter förgåfves påfordradt tjenstebitråde af hr länsman Hellström, Jag endast ryktesvis kunnat inhemta, hvad dock af trovårdiga personer besannats, att under de sista å:ne veckorna läseriet tagit en starkare fart ån förut under lika många månader, så att våra Jåsares verksamhet stråckt sig icke allenast till förut deraf obesmittade delar af Orsa församling, utan omsider åfven till nåstgrånsande delar af Mora. De redan anklagade fortfara att söndagligen under allmän gudstjenst hålla sin sårskilda samt dervid utdela och mottaga ett slags aflåsning med ålsöljnde nattvard. Drången D rdlofva Erik Ersson, af alla den djerfvaste och får all båttre upplysning den minst tillgånglige, år deras antagne prest, som åfven nyligen besökt en sjuk och meddelat den nattvarden. Att han, enligt ryktet, döpt barn har icke ånnu kunnat bekråstas, men väl att han kyrkotagit en barnsångshustru. Oenighet mellan åkta makar, kif och osämja grannar emellan, barns och fjenstesolks uppstudsighet och olydnad mot föråldrar och husbondfolk samt blödiga och samvetsömma menniskors scrupler och sjålavånda, förorsakade af de fanatiska låsarnes uttalade fördömelser, åro redan nog bittra frukter af detta hittills ohåmmade raseri. Med tillkånnagifvande af dessa olyckliga förhållanden vågar jag Odmjukt påkalla allt det inflytanden, K. resp. befallningshafvande eger att, på ort som vederbör, göra detsamma gällande, innan alla samhållsband hårstådes hunnit slitas och olyckan år obotlig. Orsa den 30 Avg. 1852. O. U. Arborelius, P. L. P. S. Får tillågga till ofvanstående att 2:ne minderårige barn, efter hvad man med visshet vet, men sannolikt åfven det 3:dje, af