de misstrognaste bland eder redan i dag blifva öfvertygade. Gån I i afton på furst Pisanis bal, mina herrar? — Naturligtvis; — tråffas vi inte der? — I början var det min afsigt, men sedermera har jag beslutat att inte gå dit. — Inte gå dit! ropade Marinello, men det år endast för er skull som Pisani — — — — I skullen visserligen sjelfva blifva öfvertygade om, att jag hade orsak att undandraga mig denna åra; men hvad J nyss saden mig beståmmer mig att åndra mitt beslut. På furst Pisanis bal skall jag gisva er det lysande bevis, hvarom jag talar, och skall blifva eder sårdeles tacksam, om J uttalen er deröfver vid senatens sammantråde i morgon. — Men, frågade? Mariello, vill ni inte åtminstone för oss förklara — — Jag har. för nårvarande ingenting vidare att förklara, ån att Försynen, som ännu inte tycks hafva aldeles sörskjutit mig, varit nog nådig att underråtta mig om de minsta enskildheter af ett åfventyr, som kunnat sluta högst tragiskt, men som, till följe af den roll, som jag nu kommer att spela deri, lofvar att blifva rått pikant. Vi återse hvarandra således snart, mina herrar. Jag begår blott två saker af er: — först och fråmst att J på festen icke lemnen mig ett enda ögonblick, och