Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1852, sida 2

sandtens tvetydiga yttranden, har den insett, att redan den senares steg måste betraktas såsom ett bevis på hans herres falskhet, emedan det derigenom blir tydligt, att han sjelf rått väl visste huru ringa vårde man borde såtta på hans underskrift, och emedan han insåg nådvåndigheten att understödja och bestyrka den genom förnyade vånskapsförsåkringar. Den skulle således, jag vill inte såga med nöje, utan med tacksamhet och stolthet hafva antagit det anbud, som ni gjort den, om den icke afhålles från ett sådant beslut, hvilket den skulle fattat icke blott af aktning för er person, utan åfven för landets eget interesse, af ett allvarsamt och ömtåligt skål, som står i nårmaste sammanhang med statens såkerhet. — Med statens såkerhet! upprepade grefven, hvars ansigte tillkånnagaf den djupaste förvånig. — Förlåt, fortfor Mariello i en ton, som sörrådde den grymmaste förlägenhet samt en kånsla af den innerligaste högaktning. — förlåt, senaten har, nåstan mot sin vilja, kommit att tånka på det långa och nåra förhållande, hvari ni stått till Philip Maria, den har tånkt på den höjd af åra och storhet, hvartill Milanos vapen lyftat honom, den har sagt sig sjelf, att huset Viscontis glans egentligen år