Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1852, sida 3

delade: att Söndagen den 15 dennes hade en af passagerarne, hvars namn vore dem okändt, under passagen emellan Marstrand och Götheborg hos restauratrisen anhållit om kokning af 2:ne tjog hummer, emedan, som han uppgaf, han befarade det hummern i annat fall skulle kunna skadas, innan den komme till beståmd ort, Carlstad; att restauratrisen först afslagit hans begäran, under förevändning, att utrymmet i köket icke medgåfve någon så beskaffad kokning, åtminstone under resan; men sedermera beviljat den, om dermed kunde dröjas till dess fartyget Jagt till vid ångbåtsbryggan hår i staden; att pigan Anna Katripa Börjesson, efter det restauratrisen begifvit sig från fartyget för att bevista dagens spektakel, verkstållt kokningen af hummern; att denna kokning skett i en förtent kittel, som både förut och sedermera blifvit begagnad vid kokning af mat såvål åt passagerare som besåttning å fartyget; att i det vatten som anvåndts vid kokningen af hummern, hvilken varit lefvande och i allmånhet ovanligt liten, snart sagdt icke större ån kråfter, icke begagnats annat ån salt; och slutligen, att sedan hummern blifvit kokt, den derefter upplagts på ett fat till afsvalning, derå den förblifvit stående öfver natten i restaurationsrummet och att den tidigt påföljande morgon, nedlagd i en kasse, af ågaren hemtades från ångfartyget Knapy till det ångfartyg, som då skulle afgå till Carlstad. Upplysande samtlige hörde personer, med undantag af kapt. Bildt, som sade sig icke vetat om denna tilldragelse, förr ån han, tillfålligtvis fått höra den beklagliga olyckshändelsen vid hummerns förtäring i Carlstad, omtalas på ångfartyget Wermland sistlidne Söndag, att en af de kokta humrarne blifvit qvarglömd på satet, och att denne dagen derefter förtårts af pigorna i restaurationen, utan att de deraf kånt det ringaste ondt. Den kittel, hvari hummern blifvit kokad, förevisades poliskammaren, och befanns förtenningen derå icke på något stålle borta, så att någon förgiftningtaf hummern derigenom omöjligen kunnat uppkomma. På hr polismåstarens fråga, om icke arsenik blifvit begagnad vid kokningen, emedan sådant understundom plågar nyttjas, i åndamål att båttre konservera hummer, eller om sådant gift finnes ombord; å Knape, svarades enhålligt nej. Samtlige hörde personer uttryckte den förmodan, att den hummer, som blifvit kokad på -Anders Knape vid ifrågavarande tillfålle, möjligen blifvit förbyt med annan hummer, enär, enligt hvad de sade sig bafva bekant, 2:ne kassar hummer skulle funnits å samma ångfartyg, som förde den på Knape kokta hummern till Carlstad. BUundersökningen uppsköts härester, för vidare upplysningar, till annan dag. Enligt ryktet, lärer det 19-åriga fruntimret, som af lidit efter hummerätningen, varit fästmö åt den hand lande, som bortskänkt den olycksbringande hum. mern. rr nr ——