Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1852, sida 1

akt åfven till de organer, som verkligen vilja dess vål. Således ett utrotelsekrig emot denna liga, som höljer oss med vanåra, som ockrar på vårt vål, och som icke skall sluta förrån alla våra minnen blifvit sudlade, alla blad isamtidens bok flåckade, allt hopp om aktning för folkets sak förloradt. Må folket låra sig inse, att det hår måste göra gemensam sak med pressen, och det skall det, ty det svenska folket år i botten får ådelt och råttånkt att långre kunna lida skymfen af att åga en sådan vån, en sådan försvarare. Må pressen inse, att dess egen åra, dess eget bestånd förbjuder den att långre tolerera någon af skandalens organer, såvida den icke sjelf vill blifva satt i samma kathegori som de. Då skall till slut den dag komma, då det svenska folket med ådla och råttånkande måns bitråde, skall åga en press, hvaröfver det kän vara stolt, en press som talar sanningens och ljusets språk, och som på laglighetens och öfvertygelsens våg genomför de reformer, hvaraf vårt land år i så stort behof. Då skola vi icke långre se kringsmyga dessa lögnens och mörkrets apostlar, som båra prunkande inskrifter på pannan, men de svartaste uppsåt i hjertat, då skall man slutligen endast, som på en fåfångt utlagd afgrundssnara, tånka på att vår åra en gång flåckats af en skandalpress! kocemxmx—RXXRKKEKKKKKKKEKXKXKXKXRXE--—XSXRLKSXXOKOKEERXRXLKOEROOROESROSSEXXXXXXRXXEXEXRXXXXÖEX RA OROROOOOOOOOOOOO