Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1852, sida 2

å honom riktade bössan, studsade våldsverkaren tillbaka och sade: -att han bara skulle laga sin selapinne. Han körde derefter ur vågen, och ins. hade troligen utan vidare försöljelser hunnit Götheborg, om icke såtet å det af honom begagnade åkdon gått sönder, och han, för att få lagadt samma, nödgats hålla å allmänna vågen och derifrån begifva sig till ett nårbelåget hus, för att få hjelp. hårtill. Hårunder upphanns ins. ånyo af våldsverkaren, som under upprepade hotelser gick emot ins. med sitt vapen. Denne nödgades då återigen hota att skjuta, och tvifvelsutan åfven för sitt sjelfförsvar blifvit tvungen dertill, om icke i detsamma bonden Janne i Gunstorp jemte hans hustru tillkommit och förhindrat detsamma. De kände våldsverkaren, och uppgåfvo honom heta Anders Larsson på Grimbo. För att undgå olyckan att till sjelfförsvar möjligen nödgas skjuta på Larsson, så begärde och erhöll ins. 2:ne handfasta karlar från Gunstorp, som medföljde till Götheborg. Då Anders Larsson, enligt deras utsago, lår vara allmånt känd för en vildsint person, så uppmanas kronobetjeningen att hafva ett vaksamt öga på honom, och alla resande att icke sent fara obevåpnade förbi hans hemort, som endast år en knapp sjerdedels mil från Götheborg, helt nåra landsvägen, som går till Tufve.