Unsändt.) Såsom ett bevis på huru det står till med allmånna säkerheten på ån Hisingen får insåndaren meddela följande håndelse, som derstådes tilldrog sig Thorsdagen den 9 dennes: Klockan ungefår half 9 på aftonen, då det redan var temligen mörkt, åkte insändaren helt ensam på vågen emellan Tufve och Gåtheborg. Ankommen till liden, som nedgår förbi Tufve skolhus, bemärktes tått framför honom en annan ensam resande, klådd som bonde. Midt i liden tvårstannade denne och vånde sin håst, så att åkdonet stod på tvären af vågen samt hindrade derigenom ins. att köra förbi och nådgade honom stanna. Ins. hade ånnu icke hunnit fråga om orsaken till detta beteende, då bonden ropade: Kör till höger, hvad år du för en?Ins. svarade: -Det rår icke dig, kör du och låt mig köra i fred, hvarpå han gaf sin häst ett håftigt slag och lyckades komma förbi och fortsatte sin våg. Våldsverkaren följde genast efter honom. Ins. som icke hade för afsigt att köra i kapp, ej heller förmodade sig vara förföljd, upphanns snart, kördes återigen förbi, hvarefter åkdonet åter sattes på tvåren af vågen. Sedan detta var gjordt och vågen spårrad för ins., nalkades våldsverkaren under hotelser och svordomar samt med ettjvapen i högsta hugg, hvars beskaffenhet mörkret hindrade ins. att urskilja. Ins., som nu såg att våldsverkaren hade onda afsigter, och som var beväpnad med en skarpladdad dubbelbössa, riktade denna mot honom under hotelse att skjuta, ifall han icke upphörde med sitt anfall. Vid äsynen af den