Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1852, sida 1

jedel af befolkningen direkte och indirekte sysselsatta i och genom fabrikerna. I Skottland år förhållandet nåstan likadant; — Irland är mera ett åkerbrukande land. Icke aldeles så gynnande, som vi hår ofvan sagt, år penningvårdets förhållande i afseende på arbetslöner och födoåmnen i hela landets alla fordbrukande provinser. Arbetets vårde sörbåttrade sig aldeles icke genast efter 1841, och under de sista tvenne åren endast obetydligt, och har alltid varit mycket lågt, nåmnligen 7 å 8 s. pr vecka för en stark arbetskarl (Agricultural labourer), af hvilka det finnes endast i England nåra en million, och i Skottland och Irland omkring en half million mera. . Orsaken år väl bekant. Åkerbruket har hår i landet, till det ögonblick då våra nya Free Trade--lagar (1841 Åc.) började yttra sina verkningar, aldrig varit någon industrigren, som vårdats med största möjliga kånnedom och på vetenskapligt sått, och så långe den servila stållning varade, hvaruti ganska många af våra förpaktare befunno sig till jordågarne, var det icke vårdt att tånka på jordens båttre och mera vetenskapliga behandling, så att några fördelaktigare resultater uppstodo. Men åfven håri har under de senaste två eller tre åren en stor föråndring intråffat, eller råttare sagt, verkningarna af gradvisa förbåttringar hafva på senare tiden utvecklat och organiserat sig. Man inser nu den riktiga stållningen; — förpaktaren år mindre beroende, — jordågaren för penning-interessets skull mera eftergifven, ty han har sitt revenue af rentan af den utarrenderade egendomen. Det erfordras ingenting mera ån att -göra åkerbruket till vetenskap. Den sörpaktare som gör det, han gör lycka; — den som det icke kan, han går under. På de framsteg, hvilka i senare tiden gjorts i agrikulturindustrien, hafva vi håntydt i ett föregående bref, hvari vi visade att våra förpagtare år 1851 endast för guano utbetalt nåra 2,000,000 i kontanta penningar. Många andra sörbåttringar bevisa årligen mjligheten att göra jorden mer produktiv ån förut. Men en ny händelse inträssar och visar i år en både lycklig och missgynnande verkan. Arbetslönen för fjordbruks-arbete år nu betydligt högre än förr. Utom det att vid skördetiden i år flera sörpaktare måste betala dubbel arbetslön, endast för att så hjelp att skörda den hastigt mognade såden, så har i allmånhet jordbruket tilltagit i hela landet, men arbetarnes antal minskats. Vi anse att arbetslönen öfverhufvud framdeles kommer att blifva 10 till 15 procent högre ån den förut varit. Man skulle kunna tro att spanmälspriserna skola höja sig. då man belastar agrikultur-industrien med cirka 4,000,000 större penningeutgifter, men de maskiner, hvilka man nu använder för nåstan alla förrättningar inom landtbrukets och skördens gebit, åstadkomma mycket, och man anser sig endast derigenom vinna en besparing af 3 till 4 s. pr qvarter. Hålsten deraf skulle vara mycket mer, ån nyssnåmnda föråkade utgifter för arbetet. Orsakerna till det förminskade antalet af jordbruks-arbetare åro isynnerhet följande: 1) Lågre arbetslön, som haft till följd, att tusentals arbetare öfvergått till manufakturdistrikterna, der man betalar båttre. 2) Den stora emigrationen till Amerika, Californien och Australien. Det år isynnerhet Irlåndare som emigrera, hvarför också nu på några år ett vida mindre antal irlåndska arbetare kommit till England, att hjelpa till vid skörden, ån förut. Åkerbruket har mycket förbättrats i Irland, af den orsak: att ganska mycket jord der under senaste åren kommit i engelska och skottska kapitalisters ågo, och dessa odla jorden med stor omsorg samt leverera årligen betydliga partier af spanmål. De ringare irlåndska arbetarne utvandra för det mesta till Förenta Staterna i Norra Amerika, der de — icke längre under sina presters inflytande — finna den comfort; som de icke kunde ernå i sitt hemland. På detta sått ökar sig i Irland den anglosachsiska befolkningen, hvaremot den celtiska minskas: Den genare åter amalgamerar sig med den trans