Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1852, sida 2

—nä ——————— sjelf som för oss hedrande sått, just våljer en dag, då man ville förleda oss att krånka ett fördrag, för att underråtta oss om sin fasta och orubbliga vilja, att för sin del uppfylla alla punkterna i detta fördrag. Signori, på årlighetens gebit kan och får Venedig inte låta besegra sig. — Likasom signor Antonio Perusini, sade Urbino af Savona, skulle jag önskat att för republiken Florenz kunna betyga den innerliga kånsla af beundran, som i Venedigs hjerta lefver för hvarje folk, som reser sig, kåmpar och dör får sin frihet. Men vore inte ett sådant steg å vår sida en fullkomlig motsats till det bevis af aktning och tillgifvenhet, som vi i går gåfvo hertig Visconti, då vi satte ett pris på grefven af Carmagnolas hufvud, emedan han af sin herre blifvit anklagad för förråderi? För öfrigt förbjuder mig signor Ericcios vånskapliga nårvaro att uttala något ord, som, i jåmnlörelse med hertigens af Milano vånskapliga tånkesätt, kunde likna en oförskåmd utmaning. — Jag röstar således för fredens uppråtthållande. — Och jag råder er till krig! ropade en klangfull, uppfordrande ståmma i ena åndan af salen. Alla hjertan båfvade, alla blickar riktade sig såt den sidan, hvarifrån detta utrop kom.