Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1852, sida 2

seelser, äro i håktet qvarhållne, för att härom annan dag genom inkallade vittnen öfveri bevisas. 2 g— — ——— V. F. Palmblad. Professor Palmblad var södd d. 16 Dec. 1788 på egendomen Liljestad i Östergöthland. Fadren var krigskommissarien under Pommerska kriget, sedermera kronofogden C. F. Palmblad och modren Eva Cath. Fahlstedt. Vid 14 års ålder angreps han af en höstsjukdom, som af en okunnig låkare behandlades så förvåndt, att han derigenom blef halt för hela sitt lif. Denna ofårdighet kom honom att egna hela sitt lif först åt låsning, sedan åt försattareskap, hvilket han skötte med exempellös flit och ihärdighet. Blifven student i Mars 1806 egnade han sig i synnerhet åt tyska vitterheten, historien, geografien, de gamla språken och åsthetiken, och upptogs till ledamot af det 1807 hårstådes stiftade vitterhetssållskapet Musis amici. Efter några poetiska försök, som han sjelf tyckte stadna under medelmåttan, hoppades han fastmera blifva en svensk Voss och öfversatte flera grekiska verk. Dessa öfversåättningar stadnade ock betydligt under medelmåttan och laborera hår och der med svåra oriktigheter. Emedlertid hade sållskapet Musis amici utbildats till och låtit benåmna sig Auroraförbundet. För att befordra dess stolta planer köpte P. 1810, ännu omyndig, akademiska boktryckeriet för 12,000 rdr bko. Phosphoros utgafs och julen derpå Poetisk Kalender och 1813 Svensk Litteratur-Tidning. Nu kåmpades och grålades en lång tid förfärligt melJan den s. k. Nyaoch -Gamlaskolan, I och Palmblad och phosphoristerna blefvo inom litteraturen de värste rabulister. Sin förkärlek får publicistisk verksamhet och pu: blicistiskt grål grundlades troligen hos P. genom dessa litterära strider i ungdomen; huru han från litterår rabulist kunnat blifva politisk konservatist, torde omöjligen kunna förblifva annat, ån en inkonseqvens. Hvad han ståndigt från ungdomens litteråra berserkerier bibehöll på den politiskt publicistiska banan sedermera var stridslystnaden, oförvågenheten i uppgifter och nonchalancen emot personer, hvilka han i offentligheten bemötte nåstan mera vårdslöst ån det bordt ske i det enskilda umgånget. Också hafva phosphoristerna, och med dem Palmblad otvifvelaktigt utråttat lika mycket om ej långt mera godt just med sin radikalism, ån P. sedermera förmådde med sin konservatism. — Upptagen af sin temligen betydliga boktryckerioch förlagsrörelse samt af utlåndsk bokhandel, aflade P. philos. kandidatexamen 1815, blef 1822 docent i sv. historien, 1825 e. o. adjunkt samt 1827 adjunkt i hist. och statistik, hvarunder han 6 terminer bestridde den historiska professionen. 1823 började han utgifva sina berömda geografiska arbeten; det första, palästina, var mycket berömdt. Hans lårobok i nyare historien, ett vålskrifvet kompendium, har långe och år ånnu mycket anlitad. Hans ypperliga geogr. arbeten, hvaraf många delar utkommit, afbrötos i och för grekiska professionen, hvilken P. sökte och erhöll d. 28 Okt. 1835. Nu sålde han äfven sin hålft af tryckeriet för 6,000 bko samt sedermera åfven sina bokförlagsartiklar för 17,800 bko och egnade sig mera uteslutande åt litterår och publicistisk verksamhet. Så utgaf han grekisk fornkunskap, fortsatte sina öfversättningar från grekiskan eller tyskan, skref noveller och romaner, deltog verksamt 4 i redaktionen af Biografiskt Lexicon samt flera tidningar af den konservativaste sorten, sutgaf slutligen ensam Tiden och var sedan lika nitisk i Svenska Tidningen. Såsom professor i grekiskan torde just hans medgörlighet verksamt hafva befordrat kånne— —— I sjelf som för oss hedrande sått, just väljer en