Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1852, sida 2

Theater. Tisdagens representation var talrikt besökt och publikens. belåtenhet allmän. Den hemlige Agenten rättsåärdigade det , rykte, som föregått densamma; dialogen år :sårdeles liflig, intrigen år vål anlagd och, tdretrådesvis i de första tre akterna, vål genomförd. Mot slutet mattas intresset något; förf. tycks hafva tröttnat vid, eller glömt att der concentrera sin styrka. Men det oaktadt år denna pjes likvål en af de finaste tyska komedier vi erinra oss hafva sett uppföras. Utförandet var ypperligt. Vi behåfva ej såga, att herr Torsslow utförde sin rol af den herrsklystne ministern och krypande hofmannen på ett oöfverträlsligt sått. Misstaga vi oss, eller var det icke en flyktad politisk storhet, som, lik en gammal bekant, blickade mot oss i de slipade minerna, de spelande ögonen och denna blandning af list och combinationsförmåga, som utmårker den åkta statsmannen? — Furstens rol utfördes af hr Swartz med den sannt furstliga hållning och den goda uppfattning, man alltid finner hos denne omtyckte skådespelare. Hr Zetterholm gaf oss en verklig typ af en dum och krypande hofman, en af dessa stereotypfigurer, som lefva endast af nådens solsken och dö för minsta flågt af en onåd. — De dfriga medspelande utförde sina roler på ett förtjenstfullt sått och gåller detta isynnerhet om M:lle Walborg Torsslow, som troget återgaf den unga prinsessans ådla och rena karakter.) Den till efterpjes sifna, hår förut kända komedien Två herrars drång framkallade som vanligt oupphörliga skrattsalvor. Hr Norrby var rolig och tillfölje deraf hade åfven publiken — roligt. I morgon gifves för första gången härstädes sagospelet Sigfrid af förf. till -Urdur, Tidningsskrifvaren m. fl. Enligt hvad man af annonsen finner, hafva 2 för aftonen blifvit förhöjda med 25 2; man har således allt skål och full rått att af denna representation, i hvad det ytire(dekorationer, kostymer o. s. v.) betråffar, vånta något alldeles utomordentligt. Vi se oss slutligen nödsakade återkomma till ett ämne, hvilket vi redan i början af sejouren vidrört, neml. det oändamåälsenliga arrangementet med signalerna vid akternas början. Sedan publiken nu under flera spektakelaftnar förgålves våntat en råttelse hårutinnan, hafva vi ansett oss befogade att förnya ) Vi uppmana sällskapet att, i fall omståndigheterna så medgifva, ånnu en sång före sejourens slut gifva Den hemlige agenten.