Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 september 1852, sida 2

— och tackade hertigen i uttryck hvilka andades utomordentlig glådje och gränslös tacksamhet. — Kommen derför i morgon till min taffel, tillade Visconti, så att vi utan uppskof kunna ordna denna angelågenhet. I dag vill jag inte såga er mina planer för er, utan vill spara öfverraskningen tills i morgon. välkomna således i morgon signor Carrara och grefve Grimaldi. — I morgon, min furste, svarade de båda adelsmånnen i det de ånyo bugade sig, och aflågsnade sig alldeles hånryckta. Då de voro utgångna, tego de en stund, likt personer, hvilka tveka att anförtro hvarandra sina tankar. Ändtligen bröt grefve Crimaldi tystnaden och sade: — Nåvål, signor Carrara, hvad såger ni om denna inbjudning? — Hvad såger ni sjelf? svarade denne, i det han kastade en sidoblick på frågaren. — Jag! sade Grimaldi; åh, jag såger, att det år en utomordentlig nåd, som lofvar oss den största lycka.